En frågestund med arrangörerna

”Ni får följa med mig till entrén, jag måste springa ett ärende där”, säger Rasmus Krage Hansén och drar med oss på en kortare promenad till öns utkanter. Han är märkbart stressad och menar att det är mycket att göra men att planeringen än så länge har gått bra: ”Vi har sålt ca 800-850 biljetter och tidigare idag släppte vi även lite endasgbiljetter som har sålts i något hundratal. Från början la vi gränsen på ca 1000 så det känns bra!” Man hade gärna släppt fler biljetter men det finns helt enkelt inte plats. Den gemytliga känslan som hittills har kännetecknat festivalen hade säkerligen gått förlorad då.

Vid entrén springer vi på en av de andra arrangörerna, Elin Hedman, som ser betydligt mer avkopplad ut. Tillsammans slår vi oss ner vid ett par bänkar framför stora scenen. ”Snart måste jag hjälpa Palpitation inför deras spelning så vi sätter oss här”, säger Rasmus.

Det har gått en dag på festivalen och allting verkar flyta på bra än så länge.

E: Det har gått förvånansvärt bra! Vi trodde det skulle vara betydligt mer kaos.

R: Alla verkar jävligt peppade! Sen så tycks alla ha en stor respekt för ön, det är väldigt rent, så vi slipper ha några större städpatruller som på andra festivaler. Folk sköter sig själva!

Hur skulle ni vilja beskriva besökarnas inställning?

E: De är så fina och så entusiastiska och så tacksamma över att det här händer och att över att vara här. Sen finns det såklart en minoritet som klagar på allt, men så är det alltid.

R: Ja, men besökarna är överlag väldigt tålmodiga och tycks inte bli upprörda över små fel som uppenbarar sig, så det känns bra!

Och en typiske Knarrholmenbesökaren då vad kännetecknar honom/henne?

E: Ja, Det är väl någon form av hipster-publik, vad det nu betyder… Men det är en ganska nischad indiepopblandning så snittåldern blir väl en 27-årig media-arbetare eller student, om man ska ha fördomar det vill säga. Men det är en väldigt fin publik oavsett vilka de är och vad de gör på fritiden och vilken jeanstyp eller mössa de har på sig!

Ni har 20-årsgräns på festivalen, hur kommer det sig?

R & E: Det har med tillstånd att göra samt det faktum att vi kan erbjuda stugboende vilket gör att vi kan nå en äldre och bekvämare publik. Vi har siktat på att locka hit en lite ”Way out Westig” publik rent generellt, vilket vi även har lyckats med om man ser till snittåldern.

Hur länge har idén om Knarrholmen funnits?

E: Från början var det två spår som blev ett. Jag och Rasmus pratade om detta i ett och ett halvt år, att vi ville anordna en festival, men inte riktigt haft en aning om var. Tanken har hela tiden varit att ha den utanför Göteborg och att avståndet skulle vara tillräckligt nära för att orka ta sig dit, men samtidigt tillräckligt långt bort för att man ska stanna kvar över en helg. När Johan (den tredje arrangören) för två år sedan fick nys om att de som ägde ön var intresserade av att något skulle hända så tog vi kontakt och kom överens om att anordna en festival. Nu är vi här.

Hur har tankarna gått kring valet av artister och val av nisch?

R: Bokningarna representerar egentligen min och Elins musiksmak, enbart!

E: I grund och botten är det ganska lugn popmusik, men sen har vi ju även vissa band som brötar på lite mer samt några dansanta akter fram mot nätterna. Det känns inte som att vi har bokat två band som låter likadant. Alla drar åt sitt eget håll men vi upprätthåller ändå en enhetlig röd tråd.

Vem finansierar det här kalaset?

E: Budgeten har varit väldigt begränsad. Vi har ju fått en del bidrag men i stort sett är det ett risktagande från min, Rasmus och Johans sida. Så vi hoppas att det bär sig, isåfall är det inte omöjligt att vi fortsätter. Vi får se hur det blir.

Har ni hunnit se någon artist eller blir det bara att springa omkring och få allt att klaffa?

E: Jag såg en halv låt av Katakomb förut men fick – med sorg i hjärtat – gå vidare och jobba sen.

R: Jag såg en halv låt av Ikons, när vi bar Sykets utrustning, men det var jävligt bra!

E: Det känns lite tråkigt faktiskt. Samtidigt som vi älskar att arrangera det här så hade det varit kul att kunna kombinera det mer och gå runt lite salongsberusad och titta på favoritbanden.

R: Man borde jobba med en genre som man inte lyssnar på…

Mer hinner vi inte fråga, det är dags för Elin och Rasmus att fortsätta hålla ett öga på alla händelser. Vi tackar för oss och önskar arrangörerna, artisterna och funktionärerna lycka till. Imorgon är det över.

R: Efter det här måste jag verkligen sova, jag är helt slut.