Ett svenskt musikfenomen

Deportees, Emmaboda

4/5

Senast jag såg Deportees var i mars förra året precis innan Under The Pavement The Beach släpptes. Efter lite mer än ett år har de slipat ett redan bra album till perfektion, vilket märks redan från början med Turn Back Time. Korta pauser läggs in i låtarna, vilket förstärker inlevelse och känsla på ett grymt sätt och höjer dem till en svävande nivå. Numera balanserar inte bandet mest på de skickliga musikerna live, även om Anders Stenbergs inlevelse på den aukustiska gitarren fortfarande är outstanding. Sångaren Peder är lika engagerad på scen som om han inte fått uttrycka sig på hundra år, och den känslan smittar av sig. Dessutom avslöjar han att de spenderat sommaren hemma i Umeå för att jobba på nytt material, som vi får ta del av i Medicate It Right. Om det senaste albumet höjde Deportees till nya nivåer visar de nu att de fortfarande har mycket kvar att ge. Det låter pampigt, massivt och känslomässigt träffande inför framtiden. När en mandola plockas fram till Tell It To Me Like You Told It To Them, är det så vackert att man får ont i magen, för det är i det stilla som Deportees kommer som närmst. Samtidigt ska man inte glömma låtarna som tog dem dit, så som Arrest Me ’Til It Hurts, vilket också är en höjdpunkt. Det är alltså inte förvånande när publiken primitivt gastar efter extranummer. Med I’m Out Of Love skriver Deportees under att de gått från ett band i mängden till ett svenskt musikfenomen.