Fast mark under fötterna – Familjen om nya skivan, livsglädjen och sommarens spelningar

Efter ett par år av storm har Johan T Karlsson nått fast mark. På Familjens nya album Terra Firma samsas eufori, eftertanke, och vemod. Nu väntar en sommar fylld av spelningar – från stora scener tillsammans med Miss Li till små, udda ställen ute på landsbygden.

När jag pratar med Johan T Karlsson, mer känd som Familjen, är han mitt uppe i uppladdningen inför sommaren. Den nya skivan Terra Firma har precis släppts och kalendern fylls av intervjuer, repetitioner och turnéförberedelser.

– Jag har gjort en del intervjuer och lite så olika grejer som man måste. Men det är bara roligt, det ingår ju. Och sen förbereder jag mig i studion här, med att öva texter och lite sånt, säger han.

Att beskriva sitt eget album är däremot inte lika enkelt.

– Hur fan beskriver man den? Det är tio låtar. Åtta av spåren har akustiska trummor, så det är väl ett lite nytt grepp. Jag har gjort den för mig själv och sen hoppas jag att andra gillar den.

Och personligen tycker jag att skivan är magisk. Terra Firma är både sommarvibes och sena kvällar på ett ösigt dansgolv såväl som en vemodig eftermiddag i sängen. Johan uppskattar själv när musik fungerar i flera olika sammanhang.

– Det är ju det bästa när det passar in i olika sammanhang. Både att ligga och lyssna på det och till mer aktiva grejer.

”Nu har jag fast mark under fötterna”

Albumtiteln betyder ”fast mark”, och för Johan är den långt mer än bara ett snyggt namn.

– Titeln anspelar på att jag är på ett bra ställe nu. Jag har mått piss ganska länge. Depression och ångestproblematik och så vidare. Men det vände för ett och ett halvt år sedan ungefär.

Han beskriver perioden som att befinna sig ensam ute på havet.

– Det känns som att jag var på en livbåt till havs i storm och mörker. Sen drev jag i land och nu har jag fast mark under fötterna. Ja, terra firma.

Det nya måendet har också påverkat skapandet.

– När man mår bra och är glad, då gör man bra musik tycker jag. Det går inte att skriva om jobbiga grejer när man är mitt i dem. Och det går inte att göra musik heller. Inte jag i alla fall.

Tvärtemot den romantiska bilden av den lidande konstnären menar han att kreativiteten snarare blomstrar när livet fungerar.

– Det är bullshit det här att man måste ha the blues för att göra bra musik.

Skivan som bara hände

Johan beskriver Terra Firma som den enklaste skiva han gjort.

– Det här är en platta som av alla har varit lättast att göra. Som mer eller mindre hände av sig själv.

En viktig anledning är kanske att han med åren blivit tryggare i sitt konstnärskap.

– Förr behövde jag vända på precis varje sten och testa varenda liten ingång i varje låt. Nu litar jag mycket mer på min magkänsla.

Den nya arbetsmetoden handlar mindre om kontroll och mer om intuition.

– Jag går på magkänslan och väljer ljud, och sen håller jag mig till det. Jag har inget av det där nervösa kvar i mig. Det är helt befriande.

Resultatet är en skiva som känns spontan, men självklar.

– Det är från höften allting på den här plattan tycker jag.

Först musik – sen text

När Familjen skriver musik bygger han upp ett stort lager av idéer, innan han börjar välja ut vilka som är värda att utveckla.

– Jag gör alltid musik först. Jag sitter och skissar och jobbar rätt snabbt.

– När jag har 20–30 skisser lyssnar jag igenom dem. Om det inte är ett hundraprocentigt ja så slänger jag det.

Sedan handlar processen om att lyssna på vad låten själv verkar vilja bli.

– Då hör man direkt vad som behövs göras. Kanske en elbas i stället för en synthbas, eller att tempot ska upp lite. Och sen är det bara att leka och ha roligt.

Övertänkande försöker han undvika.

– Det är också en grej jag har lärt mig. Att inte sitta och grunna och tänka så jävla mycket. Utan bara gå på känslan.

Men när vet man egentligen att en låt är färdig?

– Det känner man fan. Nu är jag trött på det här. Nu är det fullt. Det behövs inte mer.

Han skrattar åt sina egna perfektionistiska tendenser.

– Om jag fortsätter nu är det bara för mitt eget höga nöjes skull. Ingen annan kommer att höra det. Kom igen. Gå vidare.

– Och sen tycker jag också om att lämna låtar lite ofärdigt.  För att bråka med mig själv. Är den där hi-hatten lite för hög? Men skitsamma. Det är ändå fett. Det är bara detaljer det mesta.

Albumet som resa

Trots att Familjen för många förknippas med eufori och dans, vill Johan att albumformatet ska få rymma mer än så.

– Det är roligt att tänka album. Det blir en resa och en dramaturgi. Om man säger Familjen så tänker många på upptempo och bangers, men på ett album ska man kunna ta ut svängarna.

Där finns det också plats för det drömska, långsamma och nästan abstrakta.

– Man ska kunna lägga in andra grejer också. Jobba med olika tempon och sådär.

Sommarens äventyr väntar

Nu väntar en intensiv sommar med både egna spelningar och turnédatum tillsammans med Miss Li.

– Det ska bli jävligt kul. Det är lite olika publik, så det är spännande att se hur det tas emot.

Att kliva in i nya sammanhang ser han som en utmaning värd att ta.

– Allt som är lite läskigt är också jäkligt spännande. Och bra att kasta sig in i.

När frågan kommer om han föredrar stora festivalscener eller små obskyra spelställen behöver han inte fundera länge.

– Rätt instinktivt skulle jag säga de obskyra grejerna.

– Någon har fått för sig att göra en liten spelning i en gammal brandstation ute på landet. Och skruvat ihop en scen med lastpallar. Det är något jävligt gött med det.

Samtidigt finns förstås lockelsen i de stora scenerna också.

– När man har gjort de små ett tag så börjar man längta efter de stora. Det är något mäktigt med det också.

Det låter lite lo-fi och pissig

På frågan om det finns någon låt som fått ett helt annat liv på scen nämner han liveversionen av ”Vi var dom”.

– Jag älskar den! Det är liksom bara en, två synthar. En trummaskin och en synth som jag har kopplat ihop, synkat och spelat in. Det är skitenkelt. En 407 och en 101, Roland.

– Jag har skalat ner den jättemycket. Och det låter lite lo-fi och pissigt. Men det är samtidigt så jävla fett. Det är härligt tycker jag när man skalar ner det så mycket som bara möjligt. För då får allting plats.

Han berättar att det är ett arbetssätt han fortsätter att utforska.

”Det är det jag håller på med nu också – att göra olika liveversioner och strippa ner dem som fan. Men samtidigt välja ljud och sound med omsorg.”

Kanske är det just i det där som kärnan i Terra Firma finns. Allt överflödigt har skalats bort, och kvar står en självklar och vacker platta som kommer gå på högvarv i sommar. Lika mjukt som ljuset.