för fint för att missas

Värmeböljan är här, shortsen är snyggt uppvikta, linnet sitter löst, wayferers skyddar mot solen, och brännan är på G, samtidigt som jag hör Thomas Öberg sjunga ”du kan kalla mig för idiot, det har jag ingenting emot”. Festivalsommaren ligger i luften, känner ni det? Snart är det dags att packa ned tältet, sätta sig på det fullpackade tåget, köpa batterier till bandaren och visa upp din briljanta playlist för tältgrannarna när ni skålar de varma ölen.

Bandsläppen är i princip klara, givetvis finns det några få undantag, men i det stora hela är det klart. Det är en riktig rocksommar blandat med mycket dans som vi har framför oss. Vilka band är det då du inte får missa? för det finns ju de där guldkornen, de där som det är lite coolt att ha sett. Själv såg jag Snow Patrol innan Chasing Cars var en hit och Cut Copy när de var mest kända för att ha varit förband åt Daft Punk. Det är sådana där ögonblick som förblir oförglömliga. I år är det tre band jag verkligen vill tipsa om.

Smutsiga gator och fattigdom har omvandlat Brooklyn till lite utav musikens mekka, det går inte länge att förneka att stora delar av kultureliten har ursprung eller hittar inspiration från denna stadsdel. Min förkärlek till Brooklyn är ett faktum. Bland alla dessa hyper och hiphopnamn, finns ett band vilka har levererat ett bättre andra album än sitt framgångsrika första. Glöm MGMT och Jay-Z för ett tag, det finns fler storheter från Brooklyn. Jag må vara besatt, men jag föll pladask efter deras livespelning i London förra hösten. De 45 minuterna som förband till Bat For Lashes var en resa genom tid och rum som passerade Brooklyns gator såväl som Mellanöstern. All Hour Cymbals gjorde sig perfekt live, men smakprovet på nya platta med singeln Ambling Alp gav mersmak. Ett halvår senare visar det sig att den kommande skivan OLD BLOOD blivit en av mina mest spelade från januari till april. Och i april ser jag dem för andra gången dock i ett soligt Kaliforninen där alla sjunger med i Madder Red. Personligen anser jag att OLD BLOOD är ett av årets bästa album. Låtarna O.N.E, Ambling Alp och Madder Red, passar utmärkt i en skog fylld av kärlek.Nu kommer Yeasayer till Arvika, jag längtar.

När jag snöat in mig som mest på svensk somrigpop och fastnat i det brittiska indierock träsket där alla försöker bli ett nytt Libertines, dök detta band upp mitt framför näsan på mig. Det var som en lätt sommarbris, och jag kände hur vinden tog tag i mig. Det kändes verkligen sommar när jag andades in Life of Leisure utan att ens tänka eller tveka. Som min vän Melking själv hade sagt det, ”ett typiskt Melking band” och så är det. Det kändes oerhört likt svenska Radio Dept utan att vara något Radio Dept. Kanske är det så att jänkarna äntligen fått sitt eget Radio Dept ? Life of Leisure doftar stundtals som svenska Clinging to a scheme, och jag tänker i synnerhet på singeln Heaven’s on fire. Återigen har vi fått ett band med popperfektion, vilket får tankarna att flyga till brittiska Maps, för likheterna är många. Den drömiska och smått elektroniska indiepopen är förtrollande. New Theory är ett lyckat experiment och blev min drog för ett tag. Jag är fortfarande beroende. Ta en dos du med, detta är bra för själen.Missa inte Washed Out på Popaganda.

Melankoliska melodier är väl lite utav ett signum för postpunk numera. Att placera dem i samma fack som Joy Divsion känns helt rätt, men visst är det lite The Cure stundtals? I need fun in my life får i alla fall mina tankar att flyga till ett ungt The Cure. Det är inte mycket snack för lite väsen, för det är tydligen i Brooklyn det händer, även om musikerna kommer från Florida. Expressens Andreas Dahlbom kan numera sluta recensera musik. Två getingar är vad han ger till vad han beskriver som en ännu sådan där NME-hype. Du kunde haft rätt, men du har fel. Visserligen har The Drums en såkallad förkärlek för The Tough Alliance, som så många andra. Det är dock mer än så, skivan The Drums är ett starkt genombrott och återupplivar postpunken. Den välkomnar och paketerar om ett sound som är tidlöst, men som samtidigt känns helt nytt när vi skriver 2010. Kritikerna är många, och de är enade, The Drums är här för att stanna. Let’s Go Surfing är snudd på magi och It will all end in tears växer för varje gång. Slottskogen känns som den perfekta miljön, och givetvis lirar amerikanska The Drums på Way Out West.