Happy Hands Club
Publicerad: 21 mars 2012 av Redaktionen @ Festivalrykten
Göteborg, vad hände? Håkan Hellström sjunger på debutspåret Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg, numera kan vi sörja för Göteborg. Under hela 90-talet och början av 00-talet fullkomligen blomstrade musikscenen i Göteborg. Men på senare år har den tvärdött. Var tog all göteborgspop vägen? Alla band som i sann Hellström anda sjunger som en matros om förlorad kärlek. Banden som slår sig för bröstet och banden som vill revolutionera allt och alla. Det har varit taffligt. Det är få som kommer med hedern i behåll. Och det där Göteborgs-soundet, försvann det i samma veva som att man började snacka om det? Det finns alltid undantag. Air France som gjorde fjolårets bästa singel, It feels good to be around you och hajpade Hagaliden. Men vi hittar också Happy Hands Club som följer spåren av det nya Manchester och som kanske är en början på en ny era även för Göteborg? Just nu är Göteborg som att läsa Sonic, en kavalkad i country och gubbrock, kul för dem, mindre kul för oss andra.
Både Wu Lyf och Stay+ är representanter för det nya Manchester, som äntligen tagit sig upp ur Oasis-träsket som man badat i sedan slutet på 95. Det finns undantag, Elbow är exempelvis ett av dem. Happy Hands Club har flera likheter, till viss del ett sound som kan urskiljas från Wu lyf, men också det faktum att man ger Göteborg nytt syre. Och tur är väl det. Country i all ära, men Göteborg har ju alltid varit vår huvudstad för pop.
Happy Hands Club har inga svenska motsvarigheter, inspirationen är hämtad från de brittiska öarna. Det är en korsbefruktning av den finaste gitarrocken signerad Foals och majestätiska ljudlandskap hämtade från Wu Lyf. De vackra melodierna med de medryckande gitarrgungorna flyter vackert samman med den välpolerade men samtidigt så ostrukna rösten. Revolutionen hörs i stämbanden, och kanske är det den största skillnaden på Foals och Happy Hands Club. Där britterna fokuserar mer på förföriska ljudkulisser siktar svenskarna in sig på ett mer medryckande tempo både när det gäller melodi och sång.
När så många andra verkar ha tappat både ett och annat, skapar Happy Hands Club tilltro till Göteborgs musikscen igen. De är framtiden, de är morgondagen. Det bästa som hänt Göteborg sedan Way Out West introducerades.