I came I saw I conquered

Klockan är tio i elva, årets första headliner har börjat med världens nedräkning, jag tror det var 10 min. Klockan tickar och tickar, och det är först när tickandet nått fjuttiga tio sekunder kvar som de vita stora siffrorna byts mot röda. Det är stort, det känns så. In kommer Jay-Z till publikens förtjusning. 2003 var det senast som en hiphop artist headlinade Coachella, då stavades det Beastie Boys, nu stavar vi det Jay och Z. Grabben bjuder på 99 problems, Show me what you got, Hard Knock Life och Encore för att bara nämna några.Det bästa med Jay-Z är att han bjuder på en scenshow som minst sagt heter duga. Skärmarna skiftar i effekter, det mesta går i kärlekens färg, rött. Radiohitten Empire state of mind, är en pärla när mörkret fallit, och jag tror det är Bridget Kelly som kommer in och sjunger den med honom. Publiken älskar samspelet i New York verserna, det känns så äkta.

När Jay-Z förra året headlinade Glastonbury inleddes det genom att göra en cover på Oasis Wonderwall, han tar med denna succén även till Kalifornien till publikens förtjusning. Jay-Z är en sucker för brittisk musik, helt klart. Det är inte bara Wonderwall som får sig en sväng ut i ökennatten, även U2:s sunday bloody sunday får sig en hiphop remix. Det funkar, riktigt bra. Jag är ingen hiphoppare, har inga baggy jeans,ingen yankees keps, men ändå är jag tagen av stunden. Han skämtar till det när han presenterar Beyoncé som en upcomer innan duetten på Alphavilles Forever Young. Frågan är nu bara, tar han med sig en gäst till Borlänge i sommar? Det som är helt klart är att Peace & Love sitter på en riktigt diamant.