I skivhyllan hos Emil Jensen

Emil Jensen har turnerat med både Lars Winnerbäck och Riksteatern, genomfört en cykelturné, fått mig på fall med låten Hör dåligt fattar trögt, och skapat större plats för svensk poesi inom popmusiken. Nu kollar jag in hans skivsamling!

Minns du din allra första skiva, vilken var det ?

Ja, jag tror det var Laura Brannigans Self Control. Eller var det Nenas 99 Luftballongs, den tyska versionen förstås. Båda dessa singlar var och är djävulska!

Vilken skiva har betytt mest för dig ?

Jag fick samtliga mina skivor stulna i ett inbrott för några år sen. Den enda som fanns kvar var Five leaves left med Nick Drake och London Calling med The Clash som jag råkade ha i ett gitarrfodral och en jäkligt skum skiva med Frank Sinatras mellansnack. Under flera månader hade jag bara de skivorna, så de kom att betyda en del!

Vilken/vilka artist/er har inspirerat dig i ditt artisteri?

Jag vet inte, det är ju inte bara artister som inspirerar en. Det är nog minst lika mycket folk man känner som gör andra riktiga och viktiga saker, jobbar på hemtjänsten och sånt.

Skivbranschen är delvis död, hur ser du på nedladdning?

”Delvis död” vilket uttryck! Det ska min nästa skiva heta…

Nerladdning är ju skitbra för folk som inte har så mycket pengar och ett fantastiskt sätt att sprida musik. Sen kan jag förstås känna väldigt starkt för albumet som fenomen, med omslag och texter och allt. Det är ju ett format som betytt så mycket för mig både som lyssnare och som artist, det vore givetvis fruktansvärt sorgligt om det helt försvann.

Men jag gör ju musik i första hand för att jag vill uttrycka mig, i andra hand för att jag vill att andra människor ska höra musiken och i tredje hand för att försörja mig. Det blir ofta ett väldigt fokus på det där tredje.

Vilken är din senast köpta skiva?

22 Pistepirkkos Rally of love och First aid kits ep. Men den fick jag, så det räknas inte.