Inför Popadelica: David Winsnes tipsar om sina favoriter i årets startfält

BEHZAD MEHRNOOSH (S). Behzad, jag har alla dina tre släppta skivor. Förslavad, Reverie och Vildmarken. Det kostade mig 150 kr och du hade gjort allt för hand och dessutom skickat med en tacksam lapp. Det är charmigt men det är inte så det borde – inte så det ska – vara. Vildmarken, din senaste giv i ordningen, är tolv låtar som ibland vilar väl mycket mot tryggheten i Crescendot, ett grepp som i fel händer kan användas till leda, men här ryms också så oerhört mycket att hålla fast i. Som när du inleder med den kraftfulla 65-55-45 vars gitarrslingor bara klingar högre och högre för var sekund. Eller som när du har känsla nog att lägga ditt vackraste stycke musik hittills, Upprorsmakare, som avslutning. Melodiös ambient ovillig att välja mellan Yndi Haldas Enjoy Eternal Bliss och Yanqui U.X.O. av Godspeed You! Black Emperor. Eftersom du är så satans produktiv släpps i dagarna Huskvarna Blues, tio nya låtar som jag hoppas gör att du till slut på allvar slår dig in på den starka svenska postrockscen vi har. I samband med detta spelar du på Popadelica och jag hoppas att hela din hemstad tar dig i sin famn. Vi på Festivalrykten har redan gjort det.

PULLED APART BY HORSES (UK).Det är hyfsat sannolikt att bandnamnet Pulled Apart By Horses är en beskrivning av hur Leedskvartetten själva vill att det ska kännas när man upplever dem på plats. Med sin allsångsanpassade posthardcore var de var ett ökänt liveband redan innan deras skivor hyllats. Genom att Popadelica, som i det närmaste är den raka motsatsen till en käftsmäll, satt Pulled Apart By Horses på en av scenerna har de garanterat en välkommen kontrast till övriga startfältet. Låtar som på skiva i vissa fall känns pinsamt macho likt en Jean-Claude Van Damme-film lär i Folkets Park bli en suverän energiinjektion. Definitionen av ”musik att dricka öl till”. Låter inte ens det lockande kan man ju alltid hålla tummarna för att de drar av sin cover av Lana Del Reys Blue Jeans.

VÅNNA INGET (S). Under den sista månaden av 2010 annonserades det att Umeåpunkarna Masshysteri splittrats. Efter två fantastiska album var det ett av det årets värsta inhemska musiknyheter. Man ska inte dra för stora paralleller men Vånna Inget från Malmö har med debuten Allvar från 2011 och nyligen utgivna Jag ska fly tills jag hittar hem nästan helt lyckats bandagera bort den smärta som sedan dess suttit i. Det är melodiöst så det förslår, med direkt, drabbande lyrik som osar ångest, tristess, trots och ifrågasättande. Någon nämnde att de här storslagna kompositionerna definierar den moderna punken och kanske är det så, men Vånna Inget låter också fullkomligt tidlösa. Lyssna på Allvar, Nödsignal eller Alla andra dagar; mer medryckande än det mesta i det svenska musikklimatet för stunden.