Intervju: Berlin-baserade Nick & June hyllas av kritiker världen över

Vissa musikupptäckter sker långsamt, nästan smygande. Nick & June är ett sådant band för mig. Jag snubblade över dem relativt nyligen (faktiskt tack vare min pappa som hade läst en fin recension i tidningen Mojo) men har de senaste dagarna spenderat mycket tid med att lyssna igenom deras katalog. Från tidiga, sköra inspelningar till mer storslagna och filmiska verk. Ikväll blir också första gången jag ser dem live, när Berlinbaserade duon kliver upp på scen på Privatclub i Kreuzberg.

Nick & June rör sig i ett musikaliskt gränsland där skör indie folk möter drömsk pop och alternativrock. Med skimrande synthar, dova gitarrer och två röster som smälter samman i bitterljuv harmoni har de under åren byggt upp ett alldeles eget uttryck. Det känns lika delar intimt som storslaget.

Projektet började som ett soloprojekt. Nick Wolf stod ensam bakom namnet, och de tidiga åren präglades av skiftande konstellationer och ett mer renodlat akustiskt uttryck. När Suzie-Lou Kraft klev in förändrades allt.

– Nick & June har förändrats mycket över tid. Jag startade det som ett soloprojekt, och under de första åren fanns det flera olika sättningar. När Suzie-Lou kom med innebar det stora förändringar – både estetiskt och när det gäller idéer och låtskrivande, idag känns det mycket mer moget, mer tydligt och helt enkelt mer intressant, säger Nick.

Mognaden hörs tydligt i musiken. Från försiktig folk har soundet långsamt vuxit till något mer expansivt och atmosfäriskt, med tydliga släktskap till artister som Bon Iver, Beach House, Mazzy Star och The National. För Suzie-Lou har utvecklingen aldrig varit medveten.

– Vi skriver och komponerar utifrån det som finns inom oss, utan att veta var en låt kommer att landa när den tar form. Så jag skulle säga att det sker väldigt naturligt.

Berlin är för duon både hem och arbetsplats, en stad som ofta beskrivs som lika inspirerande som utmattande. För Nick har relationen till staden förändrats över tid.

– I början var jag faktiskt ingen större vän av Berlin, men nu trivs jag väldigt bra här. Självklart påverkar staden mitt skrivande till viss del, men den spelar ingen avgörande roll.

Låtarna växer sällan fram i traditionella skrivsessioner. I stället handlar processen ofta om att förädla varandras idéfragment.

– Vi skriver sällan låtar tillsammans från grunden,” berättar Suzie-Lou. “I stället lägger vi mycket tid på att forma varandras fragment – ibland börjar det med text, ibland med en melodi som redan ekar i någons huvud.

Ett avgörande kapitel i bandets historia är det aktuella albumet New Year’s Face, som skrevs och spelades in efter att Nick och Suzie-Lous romantiska relation tagit slut. Trots omständigheterna fortsatte samarbetet. Albumet har hyllats av kritiker världen över.

– Med tiden hittade vi tillbaka till varandra på ett nytt sätt – och förmodligen ett bättre,” säger Suzie-Lou och fortsätter:

– Att fortsätta göra musik tillsammans kändes naturligt, eftersom respekten och uppskattningen vi har för varandra aldrig försvann.

Balansen mellan sårbarhet och produktion är central i Nick & Junes musik. Även när arrangemangen växer sig stora finns alltid något naket och nära kvar. Samarbetet med Grammy-belönade producenten Peter Katis (The National, Interpol, Sharon Van Etten) blev avgörande.

– Det var exakt det vi ville uppnå. Det var otroligt viktigt för oss att hitta rätt angreppssätt för varje låt och att ha alla möjligheter öppna. Ofta handlar det just om de stillsamma partierna, de reflekterande ögonblicken. De får aldrig tappa sin sårbarhet.

Efter albumet My November My följde en längre kreativ paus. Comeback-EP:n Beach Baby, Baby från 2023 markerade starten på ett nytt kapitel, hyllades av kritiker och ledde till hundratals spelningar runt om i Europa. Låtar som Home Is Where The Heart Hurts Part 1 och London City, Boy, It’s Killing Me har blivit små indieanthems med över 20 miljoner streams.

Ikväll (30/1) väntar Privatclub i Kreuzberg. En intim scen som känns som gjord för Nick & Junes uttryck. För Nick handlar en lyckad spelning inte om format, utan om vad duon lyckas förmedla.

– Vi försöker fånga låtarnas estetik och verkligen beröra människor. Om vi lyckas med det, då har vi uppnått det vi vill.

Duon befinner sig i skrivande stund mitt uppe i en turné med det nya albumet i bagaget och kommer att vara på vägarna fram till försommaren. När jag frågar om vilken musik de lyssnar på, som inte är kopplad till det egna soundet dyker lite förvånande en amerikansk rapstjärna upp på tapeten.

– Utanför vår egen genre? Doechii var en av de artister jag lyssnade mest på förra året, säger Suzie-Lou.

För egen del känns kvällens spelning som kulmen på en intensiv upptäcktsperiod. Och som början på något som förhoppningsvis kommer att stanna kvar länge.

Läs gärna recensionen av spelningen som kommer att landa här på sajten imorgon.