Jagwar Mas andra studioalbum är resultatet av flera års kringresande. Fragment från långa turnéer och avlägsna inspelningsstudios samlas i en virvel av alla de element vi har lärt oss att känna igen hos bandet. De har fångat upp inspirationsstråk och applicerat dem på sitt alldeles egna sound, utan att för den delen kompromissa med sitt uttryck. De låter alltid väldigt mycket som sig själva, men det är inte nödvändigtvis till deras fördel alla gånger.
Jagwar Ma verkar ha hittat en låtskrivarformula som går ut på att presentera vers och refräng, ofta i simpelhet, för att bygga upp en större ljudbild som gör anspråk på storslagenhet. De börjar i det lilla, går via praktfulla uppväxlingar för att allt som oftast mynna ut i deras karaktäriserande utsvängningar som fungerar som en musikalisk version av ett kalejdoskop. Det är förståeligt att de återanvänder ett vinnande koncept som egentligen funkar fint, men när man som lyssnare väl har kommit på knepet är det svårt att inte känna sig en smula dumförklarad.
Every Now & Then präglas av en maktkamp. Sångaren Gabriel Winterfield kontrasterar sig ständigt med en annan karaktär som får agera den andra huvudrollen. En lina spänns över låtarna från början till slut, med en balansgång mellan vem som har kontroll över den lekfulla kraftmätningen. En stark viljekraft från Winterfield och krav på aktion från den andra byts i nästa stund ut till att han släpper ratten och åker med i bergochdalbanan. Dynamiken i den där dualismen ligger som bränsle i första delen av albumet och kompletteras av rungande basgångar och sångfragment silade över utsvängningarna. Men när den eskapistiska Slipping förkunnar hur tiden glider iväg smyger en viss resignation in i sprickorna där kämparglöden tidigare låg. Här tar strax en mardrömsliknande stämning över i High Rotations, för att till sist landa på en stillsam plats bortdomnad från smärtan i det förra spåret. Jagwar Ma har gått igenom skärselden och kommit ut på andra sidan med Don’t Make It Right och Colours of Paradise. De fungerar som en nedvarvning från den katarsis High Rotations nog är tänkt att fungera som, men inte riktigt når ända fram till. Här är resignationen total, och Winterfield omfamnar sitt nederlag.
Spänningen mellan karaktärerna och spänningen mellan den lilla ljudbilden och kalejdoskopsdrömmarna är det som ger albumet liv. Jagwar Ma må ha gett sig själva en schablon att följa, och trots att nya inspirationer har infogats i mallen är det ett försök till förnyelse som absolut skulle ha kunnat vara mer vågat. Om man kokar ner Jagwar Mas receptdelar är kanske den allra viktigaste ingrediensen deras hypnotiserande loopar och potenta basgångar, som lyser allra starkast när de får eget spelrum. Deras utsvävningar är det som är mest dem själva och det som ger allra mest tillfredsställelse på Every Now & Then. I schablonen finns både en svaghet och en styrka.