Jaws

Det är lite svårare att tala om geografiska ketchupeffekter nu för tiden. När man syftar på musik alltså. Det görs helt enkelt så mycket bra musik från så många ställen i världen, där folk inspirerar och influerar varandra från skärm till skärm, att det ganska sällan uppstår konkreta, utstickande scener i den eller den staden numera. Men det har börjat röra på sig i Englands näst största stad.

Det har verkligen börjar röra på sig i Birmingham.

Och det låter inte alls som de excentriska gitarrband vi är vana vid slår igenom i Storbritannien. Vi har skrivit om Peace tidigare. Vi har lyssnat på utmärkta Swim Deep, som dragit till sig ett stort följe lite i skuggorna. Den här gången handlar det om Jaws. Band som snarare hämtar inspiration från andra sidan Atlanten och som stoltserar med tydlig profil.

Att Jaws har varit förband till Peace i London är knappast en slump. De låter som ett band från Libertines-vågen men med en betydligt mer uppsnärjd/frånvarande/drömsk framtoning. De låter som en lighttappning av den slackerrock som växte fram i USA under 90-talet. De låter som lite av det goda av varje, vilket symboliserar det som sker i Birmingham ganska bra för tillfället. Men vi kanske inte behöver göra det så komplicerat. Jaws debutsingel Toucan Surf blandar handklapp, ljusa gitarrer och en sångares släpiga tonläge. Den andas solig förmiddag andra dagen på festival – vilket vi ju alla vet är en av världens bästa dagar alla kategorier.