jj bjöd på tre överraskningar

jj, Popaganda

Betyg: 8/10

Innan Stockholmsduon kommer ut på scenen spelas en symfonisk melodi i högtalarna. Som för att förbereda oss på vilken musikalisk vällust som var att vänta. Genre: emodisco/flumpop.

Sångerskan Elin Kastlander skålar med publiken och verkar, trots allt, ha roligt. Hon framför sin skönsång iklädd en mystisk svart dräkt som får henne att se lätt vampyraktig ut. Andra halvan av duon, Joakim Benon, spelar gitarr och håller låg profil. Förutom när han smyger över till Elins sida av scenen för att viska i hennes öra, alltså. Det sitter även en anonym person bakom en dator och ”sköter musiken”. Jag tycker egentligen att konceptet att spela upp musik från en dator och sjunga med den i bakgrunden är ett tråkigt sätt att spela live på, men med jj är det helt okej.

Backdropen är en tv-skärm som visar videoklipp. Det hade säkert varit effektfullt om man hade kunnat se dem, men ljuset från strålkastarna faller så att man inte ser ett dugg. Mitt sällskap påpekade dock att ”det kanske är meningen att man bara ska ana”, men om så är fallet känns det bara onödigt svårt.

De pleasar publiken med ”hitsen”: Let go, From Africa to Malaga, Things will never be the same again, och så vidare. Sincerely Yours-bandet jobbar mycket med att låna från andras låtar. Jag hör Jay-Z, The Tough Alliance och Enya-influenser. Min favoritlåt, covern på The Game’s My life (som dessutom innehåller rader från 90-talshiten Around the world (la la la la la)), spelar de dock ej.

Lilla scenen verkar ha fått koll på ljudet (eller så är det inte så svårt att göra rätt när musiken till största delen kommer från en och samma källa). Låtarna går in i varandra så att spelningen mest liknar ett DJ-set. Ibland hörs utklippta repliker eller ljud såsom skriande fiskmåsar. De tre sista låtarna förvånar. Första överraskningen: en kille kommer in och börjar rappa, och han och Elin sjunger duett på svenska. Andra överraskningen: Elin kör en låt med akustisk gitarr, och man tänker att nu är det slut. Men det följer de upp med att köra freakin’ Around the world (la la la la la)?! Oväntat, och i allra högsta grad flummigt, men kul.