Joakim Bergs nya låt är en vattendelare: ”Var det här allt?”

Natten till fredag släppte Jocke Berg sin nya singel “Över” — och som alltid när rösten bakom Kent rör på sig uppstår ett märkligt mellanläge av vördnad och granskning. Under dagen har fansen hunnit lyssna, känna efter och formulera sig. På sociala medier är gensvaret högljutt: vissa hyllar återkomsten, andra uttrycker besvikelse. Recensionerna landar någonstans mitt emellan. Bland våra kommentarer hittar vi liknelsen till Per Gessle… Så långt vill jag verkligen inte gå.

Själv hittar jag mig i den där ljumma zonen. “Över” är på inget sätt en dålig låt. Riffet är enkelt, nästan avskalat, och det finns en trygghet i det som påminner om varför Berg en gång blev en av landets mest särpräglade poparkitekter.

Men enkelhet kräver precision och här infinner sig en känsla av att något saknas. Texten, byggd på bekanta liknelser och den där återkommande svenska popnatten som alltid tycks bli värre ju längre timmarna går (det är inte första gången vi hör artister sjunga om att det blir värre framåt natten), känns mer som ett eko än en ny formulering.

Kanske är det också förväntningarnas tyngd som spökar. När en artist med Bergs katalog kliver fram räcker det inte med en fungerande låt; man väntar sig en förskjutning, en formulering som stannar kvar i kroppen. Att inspelningen dessutom skett på Hansa Studios i Berlin – samma mytomspunna lokaler där Thåström nyligen arbetade – förstärker känslan av helig mark och därmed också kraven.

“Över” är alltså inte ett misslyckande. Den är lyssningsbar, stundtals stämningsfull och bär fortfarande Bergs signatur. Men den lämnar också en kvar med den där envetna tanken: var det här allt? När dammet lagt sig är det kanske just det som blir singelns arv — en påminnelse om hur högt vi fortfarande håller Joakim Berg, och hur svårt det är att leva upp till det. Men! Med det sagt. Vi ska inte ropa hej (eller hejdå) förrän vi hört hela albumet. Det ser vi fram emot.