John Maus

Får jag dela med mig om en hemlighet? Det är John Maus, inte dollardoftande Refused eller ett tyskt maskineri som är Way Out West självskrivna höjdpunkt. Kanske är det djärvt och rent utav naivt av mig att komma här och proklamera om Maus psalmer när Kraftwerk gör en av mycket få utvalda 3D-spelningar. Eller när Slottsskogen tackar Blur för trogen tjänst.

Vad hipsterkongressen i Göteborg behöver är John Maus. Inget annat. I sommar händer det. På en av Göteborgs klubbar. Världens just nu bästa pop. Jag skojar inte. Det är fult att ljuga har jag lärt mig. Mina öron har nog inte träffats av något likt den här oljesmorda popen.  Det här i sig är ett maskineri. Kanske kommer det här betyda lika mycket för popen som Kraftwerk gjort för den elektroniska musiken. Jag har inga svar. Det har inte DN eller Pitchfork heller. Men sanna mina ord. Det här är för bra för att missas. Om 30 år kanske du drar på smilbanden och skrytsamt överrösta alla att du var där. Den där kvällen i Göteborg. Tacka mig då.

Vad är en konsert med John Maus om inte alldeles underbar? Glöm allt för en stund. Låt dig bara helas av detta geni. Låt dig färdas genom nattens mörka rum till de skiftande orgelrytmerna och bara sugas in i detta mörka hål, även kallat We Must Become The Pitiless Censors Of Ourselvs.