Jonas Abrahamsson återvänder till Kiev – i minnet, musiken och en makalös musikvideo till ”Hummingbird, I Beg You”

Det finns musikvideor som ackompanjerar en låt – och så finns det musikvideor som nästan tar över hela upplevelsen. Jonas Abrahamssons nya ”Hummingbird, I Beg You”, hans tredje släpp inför debutalbumet, tillhör utan tvekan den senare kategorin. Det är en visuellt omskakande och samtidigt ömsint skapelse där musiken snarare lägger sig som ett pulserande fundament, medan bilderna drar blicken till sig som om de vore ryggraden i projektet. Resultatet är en av årets mest sammanhållna audiovisuella berättelser.

Släppet är dessutom ovanligt konsekvent: detta är enbart ett musikvideo släpp – låten kommer alltså inte till streamingplattformar i detta skede. Ett lika modigt som tydligt konstnärligt beslut som förstärker känslan av att det visuella denna gång faktiskt får första rummet.

Låten markerar ett avstamp inför Abrahamssons kommande fullängds-debut Big Love, som släpps 20 februari 2026 – ett album som enligt honom själv handlar om att släppa taget, hitta guld i det som brustit och börja om från marken. I ”Hummingbird, I Beg You” syns just detta: en blandning av vemod, värme och ett slags mjuk återfödelse.

Men för att förstå varför musikvideon landar så starkt behöver man förstå berättelsen bakom den.

Kiev, bingoorgeln och två månader som kunde förändrat allt

Vid årsskiftet 2019/2020 bodde Jonas Abrahamsson i Kiev, i området Borshchahivka – en plats han själv beskriver som ”socialt utsatt”, komplett med historier om knark som kastades genom fönster. Där, långt från svenska studios och turnébussar, hittade han ett oväntat sammanhang: ett stående gig som bingoorgelspelare på cocktailbaren The Cinematographer Party. För sprit först, sedan 1000 hryvnia per kväll.

Det var där han mötte Yulia Antonova – konstnären som satt några bord bort och skissade av honom utan att han visste om det. Skisserna tog han med sig hem i sina tre överfulla resväskor när han återvände till Sverige i januari – två månader innan pandemin stängde ner världen och flera år innan kriget förändrade staden han lärt sig älska.

Berättelsen är laddad med de där livsavgörande ”tänk om”-ögonblicken:
Vad hade hänt om han stannat? Hade han blivit fast i lockdown i västra Kiev? Hade han upplevt krigets första chockvågor från sin lägenhet där?

Kiev blev en plats han lämnade men aldrig slutade bära med sig.

När minnen blir bildkonst – och en musikvideo tar form

Det är därför självklart, nästan oundvikligt, att Jonas hörde av sig till just Yulia Antonova när ”Humminbird, I Beg You” behövde en visuell värld. Hon tackade ja, målade fritt och skapade en visuell resa som bär både hennes blick och Jonas minnen.

Och det märks.

Videon känns inte som ett komplement till låten – den äger rummet.
Penseldragen, färgerna och rytmen i animationerna gör att musiken hamnar i ett slags vilsamt andra fokus, pulserande i bakgrunden medan det visuella får tala först. Paradoxalt nog gör detta att låten framträder ännu starkare: den behöver aldrig skrika, aldrig tränga sig före. Den får vara precis så sårbar, varm och lätt vacklande som den är.

Det är ett sällsynt grepp, och det fungerar exceptionellt väl.

Ett decennium i bakgrunden – och en solodebut i förgrunden

Jonas Abrahamsson är långt ifrån någon nykomling. Under det senaste decenniet har han varit musiker bakom namn som Jens Lekman, Henning, Maja Gödicke, Hannah Smallbone och Lill-Babs, och han är även medlem i det hyllade EBM-bandet Vanligt Folk.

Men ”Hummingbird, I Beg You” är hans egen röst – personlig, mjuk, märkt av erfarenhet och rotad i en stad som inte längre är densamma som när han lämnade den. Som tredje släpp inför Big Love visar den hur sammanhållet och genomtänkt hans konstnärliga uttryck är, även när fokus denna gång ligger på videons värld snarare än streamingsiffror.

Om detta är försmaken på Big Love, så verkar det som att Abrahamsson inte bara gör debut – han gör det med en klar, modig och visuellt driven vision.

En låt med hjärta.
En video med själ.
Ett album som lovar att gräva i det brustna och låta något nytt och skimrande växa där.