Jullåtar del 6: Damien Jurado tonsätter julhelgens dystraste sida

Jul.

Mitt – och jag tror även många andras – förhållande till jullåtar är ganska egendomligt. Det är lätt att tycka om de varma och klyschiga melodierna och texterna trots att det inte är vad man vanligtvis lyssnar på, eftersom musiken står i direkt relation till den gemenskap som många förknippar med julhelgen. Men det finns ju en annan ände också. Den ensamhet som gör dagarna till några av de djupaste revorna mellan människor på hela året. Och precis som det tydligt visar på sociala skillnader syns det även i musiken som kommer med den.

Föga förvånande skriver Damien Jurado ur det mörkare av de två perspektiven. Hans nya jullåt Kalla Hus har visserligen en svensk titel men Jurado sjunger på bräcklig engelska om att vara sjuk och ensam förälder när barnen och ljuden med dem flyttat ut. Det är en pianobaserad låt fylld av stråkar som dessutom innehåller ett oväntat breakdown i mitten. Närmast spektakulärt sorglig bevisar den att även om det är de varma jullåtarna som kommer tillbaka år efter år och lämnar de största historiska avtrycken är det förmodligen bara Jurados typ som går att applicera utanför snöstöket. Kalla Hus är lika vacker i maj.