19 år i Bingolottos tjänst – Kapellmästaren talar ut om musiken bakom uppestittarkvällen

I snart två decennier har Mattias Bylund varit den musikaliska konstanten i ett av Sveriges mest folkkära tv-program. Medan granar kläs, julens sista långkok förbereds och bingobrickor markeras i miljontals vardagsrum sitter han mitt i direktsändningen och lägger ackord som fler hör än de flesta musiker gör under en hel karriär.

Ikväll är det återigen dags för Bingolottos uppesittarkväll – nästan fem timmar live-tv – och bakom pianot står samma kapellmästare som varit med sedan mitten av 00-talet., Mattias Bylund. Vi träffar honom mellan repetitioner, nothögar och smokingleveranser för ett samtal om nervositet, “Göteborgsackord”, hissmusikstämpeln och hur man i smyg kan skicka musikaliska meddelanden till vänner – mitt under direktsändning.

Du är inne på ditt 19:e år med Bingolotto nu?
Ja, det är i alla fall 19 år sedan första gången. Sen hade vi ett uppehåll på tre år när Robert Wells var med, så det blir väl kanske min 16:e uppesittarkväll i praktiken. Det börjar bli så många år att man borde hålla bättre koll på statistiken. Vi satt nyligen i en intervju och insåg att vi mest gissade hur många sändningar vi gjort. Det finns ju riktiga Bingolotto-nördar som har stenkoll, så det kan vara bra att ha rätt siffror.

Minns du första året?’
Jag minns att Wojtek Goral spelade sax och att vi hade strul med ett Rhodespiano precis innan sändning. Det säger väl något om vad som fastnar – tekniken och detaljerna runt omkring. Årtalen är lite suddiga, men det var runt 2006–2007.

Hur känns uppladdningen inför uppesittarkvällen jämfört med vanliga sändningar?
Jag jobbar med den här kvällen i princip hela december. Det är nästan fem timmar direktsändning, så innan man har full koll finns det alltid en inre stress. I år var alla noter klara redan för en vecka sedan, och det är ovanligt. Vissa år har jag varit på turné hela december och fått lösa allt i sista stund – då mår man inte bra. I år känns det faktiskt lugnt.

Hur ser bandet ut i år?
Vi varierar ganska mycket mellan åren. Ibland stråkkvartett, ibland blås. I år kör vi blåssektion – sax, trumpet och trombon – plus violin. Sen husbandet, två körsångare där den ena spelar dragspel och den andra klockspel och slagverk. Det funkar väldigt bra i år.

Är det mycket nervositet kvar efter alla år?’
Nervositeten har flyttat bak i leden, kan man säga. Det är faktiskt väldigt skönt. Jag upplever dock att jag nollställer mig själv varje år. Plötsligt sitter man där och tänker “just det, så här brukar det vara”. Jag uppfinner hjulet varje år, trots att jag är ganska strukturerad.

Är det ny musik varje år?
Vi arrangerar nytt hela tiden, men vi skriver ju sällan låtarna. Det är arrangemang det handlar om. På julsändningen försöker vi få med klassiker, ibland någon nyare julfavorit. I år har jag till exempel lagt in Björnzone Christmas Song som vinjett. Den är inte ny, men ny för oss i det sammanhanget.

Har du någon personlig favorit som smyger sig in?
Rudolf med röda mulen. Den kommer i en akt i år. Det är ju förmånen man har som kapellmästare – att ens egen musiksmak kan få styra lite, även om man numera lyssnar mer på redaktionen och tänker mycket på igenkänning.

Hur konservativ är egentligen Bingolottos musikvärld?
Inte alls, skulle jag säga. Jämfört med många andra tv-program är vi ganska fria. Varje vecka spelar vi tre låtar som bingolåtar och målet är nästan att “hissmusikifiera” dem.

Just det – hissmusik. Är det en rättvis beskrivning?
Jag försöker inte göra hissmusik. Min musiksmak är smooth jazz, jazz med moderna instrument. Det är det som låter snyggt för mig. Sen upplever folk det som hissmusik. Stockholmsmusiker brukar säga att vi spelar “Göteborgsackord”. För mig är det bara de ackord jag tycker är vackrast.

Tänker du musiken som en berättelse under kvällen?
Låtvalen styrs ofta av ordvitsar och teman. En vecka handlar allt om färger, en annan om väder. Det finns nästan alltid ett tema, och när en låt bryter det blir jag frustrerad. Samtidigt är målet att vi inte ska märkas. Musiken ska vara där, inte ta över.

Men med två miljoner tittare – känner du att du dirigerar Sveriges vardagsrum?
Nej, snarare missionerar jag. Folk får höra lite mer komplex harmonik i direktsänd tv, en gång i veckan. På uppesittarkvällen hörs vår musiksmak fem gånger under kvällen, medan folk pyntar granen. Det tycker jag är fint.

Du har jobbat med stora internationella artister och vunnit en amerikansk Grammy. Vad skiljer Bingolotto från allt annat?
Det viktiga är att skilja på att skriva och arrangera. Jag skriver inte musiken till artisterna – jag arrangerar.

Jag ber om ursäkt, fel formulerat av mig.
Ibland möts världarna. Som med Viktor Norén: han hörde våra arrangemang i Bingolotto, bad mig jobba med hans skivor, och sen komF han tillbaka till programmet och då spelade vi samma arrangemang där. Det blir en cirkel.

Åren 2010 – 2012 var åren då house-musiken peakade samtidigt som Binglotto hade bottenlåga tittarsiffor, hur nära var de egentligen att TV4 bytte hissmusik mot DJs och housemusik istället? 
Hahaha. Nej, jag förstår inte vad du menar.

Du var aldrig rädd att de högst upp tänkte att man behövde förnya Bingolotto och hissmusiken hade kunnat vara en enkel syndabock?
Jag har aldrig varit orolig. Ska man spela live med fyra personer så blir det det här soundet. Det går inte att feika. Det är äkta vara.

Hur har din familj förhållit sig till att du jobbar varje uppesittarkväll?
Mina barn har vuxit upp med Bingolotto. För dem var det bara pappas jobb. Inget konstigt alls. Vi jobbar ju ofta på storhelger: nyårsafton, midsommarafton, påsk.

Däremot får jag ibland massor av meddelanden från kompisar under sändning med önskelåtar.

Och då kan du smyga in dem?
Absolut. Under inringningarna kan jag spela vad som helst. Ringer någon som heter Monica spelar man Hej hej Monica. Kristina – Kristina från Vilhelmina. Och vill jag skicka ett hemligt meddelande till en kompis så går det alldeles utmärkt.

Aldrig sugen på clownmusik när någon missar miljonen?
Nej. Jag tycker alltid synd om dem. Det är inte många sådana chanser man får.

---

Ikväll gör han det igen. Fem timmar direktsändning, hundratals ackordbyten och en musikalisk kuliss som de flesta tar för given – men som utan tvekan är en av Sveriges mest hörda jazzarrangemang. Uppesittarkväll må vara Bingolotto för publiken. För kapellmästaren är det ännu ett kapitel i en pågående, lågmält historisk gärning i svensk tv-musik.

Och när vi ändå har kapellmästarens nummer… Vore det inte dumt att inte försöka kuppa in The Libertines i det svenska julmyset? Vi håller tummarna.