Kärlek, död och tröst – Franska Trion är tillbaka med ’Livet som maskin’

Vi har pratat med sångaren i bandet Matti Ollikainen om Franska Trions nya album, som är det femtonde i ordningen, om sorg och kärlek, och om hur ett fyndat synthljud i studion kom att forma hela skivans sound.

Livet som maskin – nytt album från Franska Trion

Idag den 25 september släpper Göteborgsbandet Franska Trion sitt nya album Livet som maskin, en skiva om kärlek, död, uthärdande och hopp, framförd med den blandning av sväng, mörker, humor och vardagsfilosofi som gjort trion till ett av Sveriges mest egensinniga band.

Efter singlarna ”Livet som maskin”, ”Härda ut” och ”Hemma i min lägenhet” kommer nu fullängdaren, som bland annat innehåller ”Ändlöst hav”, en låt som fångar något av det större och mer existentiella i skivan, och som enligt Matti Ollikainen kan tolkas som en skildring av hur tomma floskler föga hjälper den som bestämt sig för att avsluta sitt liv.

Ett samtal om kärlek och död

Kärlek och död är de teman som väger tyngst på skivan, och när vi frågar Matti om varför, är valet enkelt för honom: kärleken är det viktigaste av allt, och nästan allt som någonsin sjungits, av Franska Trion själva och av andra, handlar i grund och botten om just den. Döden har samtidigt hämtat flera av hans nära och kära de senaste åren, berättar han, och det är ur den sorgen som flera av skivans sånger om tröst har vuxit fram.

”Franska trions resa går vidare, som ett spjut genom dagarna, med rim och ramsors hjälp, nedfallna på knä inför vad gudarna givit oss, levandes likt maskiner, för att uthärda natten såväl som dagen. Skivans tema är kärlek och död och vi hoppas skivan skänker tröst till de behövande, dans för de danssugna, och hopp till de hopplösa”, säger Matti Ollikainen när vi intervjuar honom.

Uttrycket ”uthärda natten” har följt honom sedan 2013, då det speglade en tid av sömnlösa nätter. Idag, med fyra barn i huset, ser vardagen annorlunda ut, konstaterar han torrt, numera somnar han som en stock så fort huvudet når kudden.

Synthen som ändrade allt

Under inspelningarna hittade bandet en inkopplad synth i studion, vilket öppnade en ny musikalisk väg. Matti berättar att han redan när låtarna kom till honom kände att de lämpade sig för ett syntigare sound, och när de väl provade kändes det självklart, vilket i sin tur ledde vidare till elbas och ett trummljud fyllt av effekter. Resultatet blev Franska Trions rakaste och mest syntigt färgade album hittills.

Skivan spelades in snabbt och intuitivt, ett arbetssätt som enligt Matti alltid gett bandet bäst resultat, och mixades av Erik Bodin från Little Dragon.

Franska Trion bildades närmast av en slump 2002, och även bandnamnet kom till på liknande vis. Tjugo år senare är den attityden, att låta saker ske utan att tvinga fram dem, fortfarande vägledande, ”för musikens bästa”, som Matti uttrycker det. Samma inställning präglar även processen bakom bandets nu femtonde album: hur den egentligen går till förblir något av en gåta, säger han. Saker händer bara.

Så låter Livet som maskin

Det är texterna som gör starkast avtryck när man lyssnar. Det är ord som får en att stanna upp mitt i vardagen, texter som känns nakna och verkliga snarare än poetiskt tillrättalagda. Titelspåret ”Livet som maskin” och ”Härda ut” sticker ut som skivans två starkaste ögonblick, och särskilt partiet från 2.40 och framåt i ”Livet som maskin” bär på en äkthet som är svår att sätta ord på.

Men det är knappast de enda höjdpunkterna. ”Ändlöst hav” fångar skivans mer existentiella sida och lämnar ett intryck som stannar kvar långt efter att låten tystnat. ”Fågeln i natten” och ”Hemma i min lägenhet” visar en annan, mer stillsam skönhet, nära besläktad med den sårbarhet som präglar hela albumet. Och som avslutning fungerar ”Blommor” perfekt: ett lugnt, vackert punktum som får hela skivan att kännas som en sammanhållen resa snarare än en samling separata låtar.

Det är musik man kan blunda till, försvinna in i, men samtidigt musik som drar en rakt tillbaka in i sin egen vardag och sina egna känslor. Det är där, i den spänningen mellan flykt och igenkänning, som skivan gör starkast intryck: när musiken skapar den känslan, då vet man att den är bra.

Sammantaget landar Livet som maskin som Franska Trions starkaste verk hittills, ärligt, nära och utan omvägar. Med bärande spår som ”Livet som maskin”, ”Härda ut”, ”Ändlöst hav”, ”Fågeln i natten”, ”Hemma i min lägenhet” och det stillsamt vackra avslutningsspåret ”Blommor” håller skivan en jämn, hög nivå rakt igenom, snarare än att bäras av ett par enskilda höjdpunkter. Det nya syntiga soundet ger bandet en fräschör utan att de tappar sin särprägel, och råheten i texterna gör att skivan känns lika mycket som den hörs.

Det är en skiva som inte bara ska höras utan verkligen kännas, och som med sina råa texter och sitt nya sound förtjänar att lyssnas på om och om igen.