Det australienska sjumannabandet King Gizzard & the Lizard Wizard har sedan länge befäst sin roll som en grupp i ständig förändring. Frontmannen Stu Mackenzie får infall efter infall och som ett resultat av detta släpper bandet plattor, alla olika varandra, i en ohygglig takt. För året 2017 har bandet meddelat att de ska släppa fem skivor, och först ut i ledet är Flying Microtonal Banana.
Som de senaste albumen har även detta ett tydligt tema bakom sig. Här är det återigen, som på Paper Mâché Dream Balloon, instrumenten som får styra vägen och stå för inspirationen då det enbart är mikrotonala instrument som använts i processen. I en mikrotonal stämning begränsar instrumentet tonerna att verka i kortare intervaller. Det är en musik som framförallt finns längre österut i världen och förknippas kanske vanligtvis med sitaren. På Flying Microtonal Banana blandas dessa ljud samman med australiensarnas sedvanliga galenskap i en fängslande musikvärld.
I skivans inledande Rattlesnake, som även släpptes som första singel, hörs fortfarande metalinspirationerna från senaste albumet Nonagoon Infinity. Här kommer de dock i ett lugnare tempo som hypnotiserar tillsammans med en kuslig personifiering av en skallerorm. Det är som satanism i snällform med textens ”I’m the serpent / devil’s servant / time to meet your end”. Helt har gruppen ännu inte lämnat sitt skräckinjagande fantasilandskap. Samma influenser finns också på Open Water, men här är det snarare naturens krafter som skapar den spöklika stämningen. De inledande vågljuden och snabba trummorna placerar dig mitt i en storm, helt utelämnad till havet, och Mackenzies ”Open water / where’s the shore gone” sätter stämningen för låten. Den apokalyptiska känslan drar ner dig under vattnet och håller dig kvar där skivan ut. Trots att gitarrerna är påskyndande till gränsen på jagande, är det som att Open Water faktiskt tar plats under vattnet där allt rör sig i slow motion. King Gizzard har skapat sin version av Pirates of the Caribbean och skruvat till det några snäpp mörkare.
Det är onekligen en kuslig stämning som rör sig på Flying Microtonal Banana, och låtarnas texter återspeglar alla detta i viss mån, men det finns också undantag. Från att tidigare ha skrivit om sömn och möjligheterna med det i Oddments-låten Sleepwalker spinner de vidare på ämnet i Sleep Drifter. Egentligen är det en kärlekslängtan som låten handlar om, måhända ett resultat av bandets intensiva turnerande som håller dem borta från nära och kära, och åtgärden till denna längtan är att ses i sömnen. Låtens text förklarar det med ”Drifting in and out of sleep / reality begins to fray / you’ll become so close to me / in a hotel far away”. Låten har en smått transcendental aura kring sig, men trots kusligheten är det en fin kärleksförklaring som visar att kärlek inte behöver låta sig stoppas av något så fjuttigt som fysik.
Den väna texten visar att det finns mer till King Gizzard & the Lizard Wizard förutom galenskap. Att bandet hela tiden fortsätter att jobba med teman och stämningar visar att de tar en aktiv ställning i sin utveckling. I stället för att bli ett av de band som går bakåt i tiden och lånar så mycket av historiens musiker att det knappt finns något nytt kvar att tala om, omvandlar och modifierar King Gizzard tonerna för att helt göra om dem till sina egna. Australiensarna drivs av mäktiga krafter – dels finns det en styrka i deras musik som kommer av att vara ett band innehållande sju personer, men det är också som att något utomstående öde ständigt driver dem till nya extremer. På Flying Microtonal Banana är det egentligen inte de mikrotonala instrumenten som utmärker skivan, dessa finns främst i bakgrunden och skapar mest en scenografi för bandet att verka i. Snarare är det King Gizzard själva som står som huvudakt och det gör de lika oklanderligt som vanligt.