Kontraster – Maksims berättelse om EXIT Festival

Exit-festivalen är inne på sin sista kväll och jag tänkte försöka sammanfatta lite intryck och händelser som jag hittills tagit del av.

Först och främst kan sägas att det här inte går att jämföra med någon festival i Sverige. Peace & Love må vara Sveriges gigant men får i det här hänseendet betraktas som en liten droppe i oceanen. Siffrorna 50 000 besökare kontra 200 000 besökare talar för sig själva. Den besöks flitigt av både britter och holländare som dessutom är de nationaliteter som tycks stå för majoriteten av festivalfyllan och de odrägligheter som den medför.

Festivalområdet utgörs av i princip hela Petrovaradins fästning och rymmer scener som täcker alla möjliga genrer. Vi har de mindre och intimare scenerna där morgondagens stjärnor huserar och de stora där publiksiffrorna inte vet några gränser. Den absolut största heter ”Dance Arena” och är utan tvekan en av de häftigaste och mest iögonfallande scenerna jag någonsin har bevittnat, ett Mekka för clubkids. Det var bland annat här Deadmau5, Fedde Le Grand och Groove Armada fick tiotusentals besökare att dansa sig medvetslösa fram tills den stekheta morgonsolen gick upp.

Precis som på de flesta svenska festivaler är campingområdet separerat från scenområdet vilket i detta fall innebär en tjugo minuters promenad. Det positiva är dock att kösystemen är så genomtänkta och organiserade att man inte behöver oroa sig för att fastna i en flaskhals överhuvudtaget. Här ligger de svenska arrangörerna – att döma av egna erfarenheter – många steg efter.

Efter att ha fått sitt armband scannat vid en av huvudingångarna passerar man en poliskontroll som genomför en snabbvisitering för att försöka minimera smugglingen av droger. Hur effektivt det egentligen är vågar jag inte kommentera men att döma av den dinstinktiva marijuanadoften vid scenerna så slinker fortfarande en stor del in på området.

Öl- och matstånd finns lite varstans och precis som på Knarrholmen betalar man bäst med olika mynt som man måste växla mot pengar. En öl kostar cirka tjugo kronor och blir man sugen på en medan man lyssnar på sitt favoritband är det bara att stoppa en av alla försäljare som glider omkring i publikhavet bärandes en öltank på ryggen.

Den enda nackdelen kan tyckas vara att utgång från området innebär hemgång; man kommer inte in igen. Kontrasterna mot festivalsverige är hursomhelst enorma och det går egentligen inte att dra många hållbara jämförelser. Detta måste upplevas för att förstås.