Listan som man vill hålla kort

Nu är det dags för Popagandas andra blogginlägg. Njut.

Alla har nog haft känslan av att vara efterklok när festivalen är över. Varför struntade du att se det där bandet alla haussade så mycket innan festivalen? Några veckor senare lyssnar du på deras nya singel och inser att du gjort en dundermiss som stannade hemma/på hotellet/i tältet eller gick och såg din 23:e spelning med landets största rockband istället.

Det lönar sig att chansa om man gillar musik. Känslan av att upptäcka ett nytt fantastiskt band slår det mesta. Därför är det dags att sluta upp med att vara lat och trångsynt. Du har ju betalat för en dyr biljett som går till artisternas gager, så se till att maximera värdet! Som arrangör är en av de bästa känslorna att se en entusiastisk publik framför ett okänt band som man har chansbokat för att det är så bra. Man hoppas att de ska hitta sin publik där och då och att publiken genast ska omfamna dem.

Själv har jag sällan missat band jag velat se, eller ångrat att jag missade något. Det beror främst på att jag alltid har försökt maximera värdet av biljetten (och att jag tycker om korta spelningar) men min personliga topplista på missar blir:

Hurricane #1, Lollipop 1997

Sigur Rós, Roskilde 2000

Mary J. Blige, Hultsfred  2004

Jonathan Richman, Primavera Sound 2007

Black Kids, Accelerator 2008

Vilken är din topp 5?

Vilken är din topp 5-skrytlista på festival, där du kan säga ”jag var där”?

PS.Nästa Popaganda-släpp kommer att ändras. Det blir inget ”svenskt” släpp nu. Istället fyrar vi av kanonerna ordentligt ännu en gång. Det blir ytterligare en bokning som förmodligen ingen gissat att vi skulle plocka hem.