”Men han studsar ändå runt, smått överviktig och med en slags ung Lasse Berghagen-hållning”
Publicerad: 4 juli 2011 av Emil Norrström
Surfer Blood, Roskilde
Betyg: 7/10
John Paul Pitts är en rolig figur. Från första stund har han publikens fulla uppmärksamhet. Frontmannen i Surfer Blood Varvar historier om fängelset och propagerar inte alltför nyanserat för droger.Det här kan ju låta som vilken spelning som helst. Men det finns en dimension till som gör att det hela blir så fantastiskt.För indie-rockarna från Florida är pitchfork-favoriter och hipstermaterial. Men visuellt finns det absolut inga tecken på detta. Visserligen är Pitts lite halvt arrogant och ger sken av att innehava vetskapen om att bandet ligger hipstern varmt om hjärtat. Men han studsar ändå runt, smått överviktig och med en slags ung Lasse Berghagen-hållning. Höjdpunkten är när den karismatiske sångaren hoppar ner från scenen för att visa publiken sin uppskattning, och till sin förskräckelse inser att han inte kommer upp därifrån. Låten avbryts och Pitts får hjälp upp, denne vänder sig tillbaka mot publiken och förklarar skrattandes att han inte tagit scenens höjd i beräkning. Han ger verkligen allt, och sällan har definitionen fulsnygg varit så passande.
Det ska också sägas att Pitts musikaliska framträdande är mer än vad jag väntat mig. De sångmässiga höjder som passerar genom debutskivan Astro Coast hanteras galant, och han kostar till och med på sig ett och annat sommarbröl. Det är energiskt och stundtals väldigt eftermiddags-trevligt, men var är resten av bandet?