MØ
Roskildefestivalen, 1/7-2013

Roskilde brukar vanligtvis visa stor precision när de presenterar var och när de bokade banden ska spela. C2C på tältscenen Cosmopol och subheadlinern Disclosure på dansscenen Apollo är två exempel på vad som tveklöst kommer bli intensiva upplevelser; James Blake halv tre på eftermiddagen på ikoniska och svårfyllda Orange ett dito på rent vansinne. Valet att placera Danmarks egen Grimes, Karen Marie Ørsted eller MØ som hon är mer känd som, på minsta scenen Pavillion Junior under festivalens warm-up faller under kategorin diskutabelt. Att kalla tältet för knökfullt är nämligen inte en liten underdrift. Klockan är halv tio och det är trettio minuter kvar tills MØ ska gå på, och trots att vi är här en halvtimme innan (vedertagen praxis för att få en bra plats på Roskilde) hamnar vi långt, långt bak. Hypen är enorm, folk vrålar, klappar och har sig som vore det typ Volbeat de väntade på. När Ørsted går på är det till enormt jubel; danskarna har uppenbarligen förstått vilken potential hon faktiskt har.

Själva spelningen eskalerar sedan i en trekvartslång fest. Ørsted har kompetenta musiker med sig bakom syntharna, till skillnad från Grimes sidekicks urkopplade drumpads. Ljudbilden är – som alltid på Roskilde – hel, ren och absolut felfri. Lyckligtvis låter MØ sina Purity Ring-liknande beats förbli digitala; en livetrummis hade varit oerhört malplacerad i sammanhanget. Ørsteds leverans lever upp till förväntningarna och hon får inte hybris av den enorma publikmassan utan förefaller snarare erfaren i sitt aggressiva men stabila scenspråk. Publiken följer minsta vink, överraskande med tanke på att största delen av spelningen bärs av osläppt material, visserligen riktigt lovande sådant.

Efter att ha spritt ut Maiden och Waste of Time med rätt mängd nya låtar emellan bjuds vi på en blytung avslutning när MØ avfyrar sina starkaste skott Glass och Pilgrim efter varandra. Den inledande gitarrslingan i förstnämnda gör att tältduken nästan lyfter av publikens respons, och även i scenens utkant dansas det vilt. Ørsted hade utan problem kunnat fylla Cosmopol. Förmodligen får vi snart se henne där.