Jag känner mig nästan lite skamsen över att den här recensionen kommer fem dagar för sent. Men det är svårt att ha en “take” på Molly Sandén – hon är så självklar på något sätt. Så etablerad, så trygg i sitt uttryck, att man nästan glömmer hur bra hon faktiskt är. Och kanske är det just därför jag ändå behövde skriva den här texten. För några dagar efter släppet kom det där suget, den där känslan av att fan, Molly Sandén är otrolig. Kanske tar vi henne för givet ibland.
Molly Sandén är tillbaka — och hon gör det på sitt mest svenska, mest personliga sätt hittills. Nya albumet Blåögd, som släpptes i fredags, är en berättelse om självkännedom, prestation och identitet. Det är storslaget, välproducerat och stundtals brutalt ärligt — men inte alltid helt jämnt.
Ett öppningsspår som lovar mer än det håller
Albumets första låt känns storslagen, nästan filmisk, men når inte riktigt hela vägen fram. Det är som att något saknas i texten, och produktionen blir emellanåt lite för mycket. Sandén har alltid balanserat på gränsen mellan popperfektion och känslomässig nerv — här tippar det lite för ofta över åt det polerade.
Titelspåret träffar rakt i magen
Sedan kommer titelspåret ”Blåögd” — och allt faller på plats. Med textrader som:
”Jag e arton år, färgat håret igen /
Köpt en flygbiljett för å hitta mig själv /
… Ändå blir jag lilla gumman igen”
…är det tydligt att Molly Sandén har hittat sitt uttryck. Hon låter självironisk, sårbar och kompromisslöst ärlig. Det är hennes bästa text på länge – och ett av albumets starkaste ögonblick.
Mollys resa – från Melodifestivalen till Oscarsgalan
Det är svårt att inte imponeras av hur långt Molly Sandén har kommit. Från unga år i rampljuset till att bli en av landets mest älskade artister. För egen del föll jag pladask när hon släppte ”Jag mår bra nu” med Newkid 2020, samma år som hennes otroliga tolkning av Kents ”Sverige” tillsammans med Victor Leksell.
Och vem kan glömma ”Husavik” – live på Oscarsgalan? En prestation som fortfarande väcker frågan: hur vann hon inte en Oscar? (Svaret från experterna brukar vara: komedier vinner sällan, hur bra sången än är.)
När hon vågar bli människa igen
Mot slutet kommer ”Där runt hörnet” – en av albumets mest drabbande låtar. Vackert, lågmält och brutalt ärligt. Här kommer Molly nära oss igen, i tankar om stress, oro och behovet av att bara få andas.
Victor Leksell dyker också upp i ”Lost and Found”, en fin duett om att tappa bort och hitta varandra – både bildligt och bokstavligt.
Sammanfattning
Blåögd är ett album som visar en artist i balans mellan kontroll och kaos. Det är inte alltid perfekt – men det är mänskligt, ärligt och stundtals magiskt. Molly Sandén fortsätter att imponera, och med Blåögd cementerar hon sin plats som en av Sveriges mest folkkära artister.