När allt faller bort: GERD om brytpunkten som formade nya albumet

Efter ett par år av snabbt växande hype och ett kritikerhyllat debutalbum är GERD tillbaka – och det är en artist som rör sig bort från det tillrättalagda och rakt in i något mer instinktivt, mörkt och levande.

Den 12 juni släpps nya albumet More Water Than Anything. Först ut är singeln Truth To Be Told, en suggestiv och pulserande låt som kretsar kring en brytpunkt – där något i en själv håller på att ta slut, samtidigt som något annat börjar växa fram.

– Truth To Be told är när sanningen börjar komma fram, trött på att misslyckas med att hålla fast i något gammalt och det börjar kännas tomt. Och så plötsligt så uppstår det där skiftet, när något i en äntligen börjar trycka tillbaka. Det är inte bara att något försvinner, utan också att något annat börjar komma fram. Den där punkten där man inser att man inte kan fortsätta som man gjort, även om man inte riktigt vet vad som händer sen, i det ögonblicket lever Truth To Be Told för mig.

Isolering, skog och något som rör sig i periferin

Delar av albumet växte fram under isolerade sessioner på en ö i Värmland. Där, långt bort från bruset, började något annat ta form – både i musiken och i GERD själv.

– Det påverkade mig nog mycket, men kanske inte på ett så konkret sätt. Det blev mer som ett mellanrum, lite utanför verkligheten, där jag kunde vara kvar i saker längre än jag brukar. Efter ett tag började det som fanns runt omkring mig också kännas som att det fanns i mig, skogen och tystnaden var på något sätt med. Det tog sig in i hur jag skrev, inte som ett tema utan mer som en känsla i musiken. Att saker inte alltid är helt tydliga, men ändå väldigt närvarande.

Den där känslan – något odefinierbart som hela tiden ligger och vibrerar – genomsyrar More Water Than Anything. Ett album där stämning går före tydlighet.

Från “rätt” till rått

Efter debuten Meet Me in the Blue har GERD aktivt valt bort perfektionismen. I stället: mer intuition, mer friktion.

– Tidigare tror jag att jag försökte hitta någon slags balans, eller få saker att bli “rätt”. Nu blev jag ganska trött på det och ville mer tillbaka till något rått och lite fulare. Att inte forma saker för tidigt, utan låta dem vara som de är. Och kanske våga stanna kvar i det, även när det inte är helt tydligt eller bekvämt.

– Så det är nog mer intuitivt i den bemärkelsen att jag inte försöker förstå allt direkt, utan stannar kvar i känslan och ser vad den blir. Resultatet blev för mig lite mer nära intentionen, mer rått i sin kärna.

Det märks – inte minst i Truth To Be Told, där produktionen känns som en kropp snarare än en konstruktion.

Ett hjärtslag som driver allt framåt

Låtens beat slår som ett hjärta genom hela produktionen, samtidigt som den rör sig mellan hopplöshet, ilska och någon form av frigörelse.

– Vi jobbade ganska mycket med kontraster i produktionen, just för att förstärka den där känslan av att något är i rörelse. Vi lekte också med tonartsbyten som ett sätt att lyfta låten steg för steg, nästan som att jobba sig upp från under nån slags yta. Så förhoppningen är att man höra hur det finns både något instängt som försöker ta sig ut.

Det är en låt som inte står still – den trycker, skaver och öppnar upp.

Mer än musik – en värld

Parallellt har GERDs fokus flyttats mot helheten. Liveformatet har blivit centralt, och ambitionen är tydlig: att bygga något större än bara låtar.

– Jag tror att det har stärkt mig. Tidigare försökte jag nog hitta ett “rätt” sätt att göra saker på, men nu är jag mer intresserad av det som känns sant, även om det är lite skevt eller ofärdigt. Och live har blivit väldigt viktigt för mig. Jag älskar att vara ute och spela och dela något i samma rum som andra.

– Det har fått mig att tänka bortom bara musiken. Mer som… vilken värld GERD finns i. Både visuellt, live och i musiken. Jag vill att det ska kännas som något man kan kliva in i, inte bara lyssna på.

Med More Water Than Anything pekar GERD ut en ny riktning – där känsla går före form, där det skeva får ta plats och där musiken inte bara ska höras, utan upplevas fysiskt.

Och det är kanske just där, i spänningsfältet mellan kontroll och kaos, som GERD känns som mest relevant just nu.