Nisennenmondai
Sónar Stockholm, 13/2 – 2015

Nisennenmondai har genom åren rört sig genom lite olika genrer, men har aldrig varit så nära krautrocken som på sin senaste skiva N: rockmusik som strävar åt det mekaniska och anammar en struktur som vi oftast finner i elektronisk musik. I Nisennenmondais fall så hamnar den väldigt nära den minimala technons territorium, med ett minimalistiskt sound och tålmodig repetition. Musiken är avskalad till dess mest essentiella komponenter, ett trumspel som är perverst besatt vid hi-haten, en dov och repetativ basgång, någon slags noise-loop, samt en elgitarr som målar upp dystopiska och reverb-dränkta landskap vilka beatet färdas genom.

Publiken är lite tunn när Nisennenmondai går på scenen, kanske är det för att det är ett förhållandevis obskyrt band eller kanske för att de börjar spela 20:45, ett tidigt klockslag för en festival som slutar vid fyratiden på morgonen. Men i takt med att de spelar så lockar de folk mot scenen, till och med ett litet (med betoning på litet) dansgolv uppstår. Hursomhelst så är det inte publikstämningen som gör den här spelningen bra, för ärligt talat så verkar Nisennenmondai inte särskilt intresserade av publiken heller: alla musiker stirrar koncentrerat på sina instrument och pedaler genom hela konserten.

Bandet spelar albumet N i sin helhet. Precis som att alla element i musiken verkar vara tydligt åtskilda och liksom sorterade så byter ljusen på scenen färg metodiskt färg efter varje låt medan bandet koncentrerat maler på som om de befann sig på en resa in i oändligheten tillsammans. Det var som sagt länge sedan jag såg någon så idogt misshandla en hi-hat, och trummorna är verkligen kärnan i bandets musik; musiken formas till stor runt omkring de subtila förändringar av beatet som Sayaka Himeno bemästrar mästerligt taktfast och närmast ofelbart.

Det går kanske att önska sig en mer intresserad publik och en lite bättre stämning allt som allt, men bandets prestation är det verkligen inget fel på. En god start på festivalen för min egen del, och en fantastisk Sverigepremiär för Nisennenmondai.