Peace & Love

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Internet har inte varit min vän under Peace & Love, och laddningsmöjligheterna minimala samt dyra. Värmen är här, precis som folket och festen.

Så här har det varit!

TORSDAG

Hoffmaestro & Chraa 3.5 / 5.0

Klockan är bara tre, men publikuppslutningen är enorm. Uppemot 15 000, har samlats för att inleda Sveriges största festival. Och visst bjuder Hoffmaestro upp till fest, dans och kärlek. Tyvärr når inte spelningen sin fulla kapacitet, för det verkar som man satt in en praktikant vid mixerbordet. Ljudet är stundtals under all kritik, till publikens missnöje under Highway Man.

Vampire Weekend 4.0 / 5.0

Amerikanska indierockarna gör till en början entré inför en blygsam skara som samlats vid stora scenen Utopia. Men de som väl är på plats verkar dyrka amerikanerna, och efterhand växer publikhavet till sig. Finstämt, och riktigt bra scennärvaro, och inte minst sången. Den är felfri. Horchata är en pärla, men A-Punk är ändå publikens favorit.

The Kooks 3.0 /5.0

Förväntningarna är höga, 2008 såg jag dem på Arvika 08. Skulle de kunna överträffa den spelningen ? Inte idag i alla fall. Kanske var min förälskle med britterna större förr, men idag känns de inte lika heta. Setlistan saknar guldkornet Shine On, vilket möjligvis är deras bästa låt. Det är dock inget fel på klassikerna Naive och She Moves in her own way. Trots dessa låtar, är det ändå Seaside som är dagens klimax, utan tvekan.

Robyn 4.0/5.0

Olyckligtvis missade jag lite av Robyns spelning, men det kommer fler chanser ( Arvika och Popaganda). Dock var de stunderna jag såg helt magnifika, så nu ser jag verkligen fram emot hennes kommande spelningar. Det nya materialet känns redan som klassiker och Dancing On My Own är oerhört svänigigt. Även hennes gamla låtar får en rejäl uppfräschning, jag tänker i synnerhet på Who’s That Girl. Vågar vi hoppas på lite gäster på Arvika, något som uteblev här?

Fick ingen riktigt bra bild på Robyn, så jag lånade Emma Svenssons från Rockfota.nu:s vackra foto!

Kent 5.0/5.0

Kvällens mest efterlängtade spelning, är också kvällens bästa. När skynket faller till tonerna av inledande Utan dina andetag, inleds en spelning jag sent kommer glömma. Mäktigt är ordet. Och man ser hur Jocke Berg utstålar pondus när han är allsångsledare för kvällen. Han hänför publiken på ett sätt bara Kent kan, det finns inte ord. Magi. Låtlistan innehåller nya låtarna Gamla Ullevi och Skisser för sommaren, men det är ändå b-sidan M, som lämnar störst avtryck. Deras sorgligaste låt som Jocke själv beskriver den, vilken handlar om folksjundomen cancer som får många att fälla en och annan tår. Jag är lyrisk. Storheten är ett faktum. Dom Andra får en ny uppspeddad elektronisk version, och när textraden ett långfinger åt döden dånar ut, ser man hur delar av publiken pekar finger upp i mörkret.

Återkommer med bilder och en detaljerad recension utav Kent.