Raghd inför Way Out West: ”Det är ingen quick fix eller magi – man har kämpat hårt”

Sedan debuten 2019 har Raghd stuckit ut med en säregen konstnärlig blick och en nästan instinktiv ovilja att hålla sig inom genrers gränser. Men det var med den självproducerade EP:n ”Significant Value” (2025) som något klickade till på riktigt, den anarkistiska blandningen av rap, klubbmusik, alternativ pop och R&B finns kvar, men aldrig tidigare har uttrycket känts så fokuserat och självsäkert. Djupt rotad i den svenska undergrundsscenen har Raghd, som både artist och producent, byggt ett eget musikaliskt universum, någonstans mellan känslomässigt sammanbrott och euforisk frigörelse. Nu tar hon steget upp på en av landets största festivalscener, i sin egen hemstad.

”Det känns självförverkligande”

För Raghd är spelningen på Way Out West mer än bara ännu en festivaldatum på sommarens turnéschema.

”Det är väldigt personligt, just för att det är i min stad. Way Out West är den fetaste festivalen jag varit på. Det känns självförverkligande, det känns sjukt att få göra den i min hemstad, och jag är jättetacksam”, säger hon.

Hon har själv stått som publik på festivalen tidigare, och menar att steget upp på scenen känns som en bekräftelse snarare än en slump.

”Det är som en klapp på axeln, ett tecken på att man gör rätt för sig. En dag är man på ena sidan av barrikaden, och nu är man på andra sidan. Det är ingen quick fix eller magi, man har kämpat hårt för att få göra det här. Nu får man ett kvitto på arbetet. Det är fett fint.”

Och vad hoppas hon att publiken tar med sig hem?

”Musiken, framförallt. Folk som kanske inte vet vem jag är hittar mig förhoppningsvis. Jag är Göteborgare och står på den scenen, vi har talang och dedikation i vår egen stad. Jag är 35 minuter från Centralstationen med spårvagn. Det är mäktigt, precis som alla andra som gör musik här.”

Ett växande liveuttryck

Raghds liveshower skiljer sig åt beroende på låt. De nyare låtarna hålls relativt nära originalen, medan de äldre har fått växa och utvecklas över tid, bland annat genom nio remixer som körts parallellt, med desto fler övergångar i sättet.

Mycket av äran för hur bandet låter live ger hon till sina två medmusiker, båda vid namn Nils.

”Nils Aurell och Nils Hernqvist har suttit med det här jättemycket. Jag ger dem så mycket credd för hur det låter live, de lägger verkligen ner massor av tid på att få det att låta bra. Utan deras dedikation hade det inte blivit så här. Alla i bandet får sitt eget utrymme att uttrycka sig. Jag vill att det ska vara ett hållbart band, som jag kan köra så länge jag kan. Vi jobbar mycket tillsammans och kompletterar varandra.”

Till Way Out West har produktionen fått ytterligare ett lyft. För första gången har Raghd tagit in ett visuellt team som jobbar med vad som ska visas på LED-skärmen, samt en egen ljudtekniker.

”Mitt team är så många, 17 personer. Filmare, teamleader, ljud och ljus, mycket moment i det här. Och jag kommer ha en gäst på scenen. Vem det är, får ni se.”

Del av en scen, inte bara en spelning

Raghd har vuxit fram ur den svenska undergrundsscenen, och beskriver steget upp på en av landets största festivalscener som en bekräftelse snarare än ett brott mot sina rötter.

”Jag ser mig som en del av den scenen. Det är en för alla, alla för en, vi är så sammankopplade. Inte för att vi låter exakt lika, utan mer för att vi är kompisar som håller upp dörren för varandra. För mig känns det stort och fint. Jag vill fortsätta spela på festivaler, det har varit jättekul, bara det att kunna fortsätta göra musik på det här sättet.”

Under festivalveckan blir det fullt schema utanför den egna spelningen också. Raghds skivbolag arrangerar ett event om dagen, bland annat på Skeppet och en efterfest sista dagen på Lindholmen Filmstudios, samt ett event på Kiosko där hon själv ska DJ:a första dagen. Bland artisterna på line-upen hon själv ser fram emot att se nämner hon bland andra Earl Sweatshirt och Gorillaz.

Rösten som viktigaste instrument

Inför en spelning av den här storleken har Raghd börjat ta sin röstvård på större allvar.

”Ens röst är ju ett instrument man måste ha respekt för, jag har åkt till replokalen och skrikit och sjungit så högt jag kan, utan att den ska klaga. Jag märkte skillnaden när jag körde Dungenfest förra året, min röst var tränad, och då kändes allt bättre. Så det är viktigt att upprätthålla den, ta det på allvar. Jag har till och med kollat på andningsvideos på Youtube.”

Hon kommer direkt från turné in i den här spelningen, och planeringen har pågått länge.

”Vi har plottat inför den här spelningen och satsat mycket på produktionen, backdrop, samarbetet med arrangörerna, allt. Det är ett ställe vi varit på innan, så det känns som att vi har en bra grund. Det ska bli så kul att se hur det spelar ut.”

Och om hon ska beskriva känslan av att kliva ut på Way Out West-scenen i tre ord?

”Pirrigt, stolthet och respekt, för allt jag har gjort, allt som landat mig i den här slotten. Det är de tre primära känslorna. Det finns fler så klart, men det är kärnan.”

Pirrigt, stolt och redo. Raghd intar Höjden klockan 14.30 på lördag, missa inte det!

Foton: Josef Ingmår & Nemo Hinders