Death Grips – Way Out West, 11/8 – 2017 “Tror du de ställer in?” frågar någon innan spelningen. Liksom Frank Ocean har Death Grips blivit någorlunda ökända för att antingen ställa in i sista sekund (och i stället projicera ett självmordsbrev på scen) eller ha en avsikt att helt enkelt inte dyka upp (och i stället låta ett leksakstrumset stå på scen innan konserten,… av Nikolas Berndt
Jon Hopkins – Way Out West, 11/8 – 2017 Dungens övriga startfält får ursäkta, men Jon Hopkins är på förhand scenens självklara gudfader under de här dagarna. Efter en rad upplyftande sets från producenter med fler kompisar på scen än utgivningar i bagaget har turen kommit till en förlägen 37-åring som exploderat de senaste fem åren. Hopkins har dykt upp lite överallt den senaste tiden, säkert ofta utan… av David Winsnes
Feist – Way Out West, 11/8 – 2017 Solen lyser starkt under fredagseftermiddagen, men när Leslie Feist går upp på scen får solen en motståndare. Feist, tillsammans med sina tre bandmedlemmar, glöder, sprudlar av energi, värme och kärlek under hela spelningen – alla som fångas av deras strålar kan inget annat än själva börja skina som svar. Att ha döpt sin senaste (och… av Nikolas Berndt
Ryan Adams – Way Out West, 11/8 – 2017 ”Jag trodde han skulle vara mer ledsen”, berättar en hängiven Ryan Adams-lyssnare efter konsertens slut. Av artistens olika musikpersonligheter får Way Out West välsignelsen av ta del av den ösiga av dem, vilket säkerligen delar fansen i två läger. Under den dryga timmen som han står på scen ekar balladbiblioteket tomt och tyvärr Taylor Swift-biblioteket med. Men… av Stina Vickhoff
Flume – Way Out West, 10/8 – 2017 Producenten Harley Edward Streten släppte 2012 det självbetitlade debutalbumet Flume – en dörröpppnare till dagens beatskultur. Med lekfulla penseldrag och en förkärlek till att binda ihop genrer kunde man urskönja spår såväl från samplegenierna The Avalanches som nutida hiphop-producenter inom ramen för ett album som i huvudsak beskrevs som ”modern” dansmusik. Sedan dess har det hänt… av Redaktionen @ Festivalrykten
Slowgold – Way Out West, 10/8 – 2017 En stund in i konserten berättar Amanda Werne att hon fick det här gigget för tre timmar sedan och det är naturligtvis något som färgar spelningen. De två musikerna på scen ger sitt allt för konserten, men står ensamma mot en ickeexisterande backdrop i obarmhärtigt solljus. Spelningen blir aldrig riktigt större än de melodier som strömmar ut… av Freja Wehrling
Pixies – Way Out West, 10/8 – 2017 I ett avsnitt av How I Met Your Mother försöker den alltid så gulligt nördiga huvudkaraktären Ted Mosby imponera på sina arkitekturelever genom att ge dem ett blandband bestående av några B-sidor med Pixies. Till ingens förvåning går planen hur dåligt som helst och i hans egen totala förvåning kommenterar han: ”None of them had… av John Jonsén
The Shins – Way Out West, 10/8 – 2017 I nästan två decennier har The Shins pumpat ut indierock av det käcka slaget. Tidigt 2000-tal var det nog få band som skulle gjort många mer exalterade inför en spelning, något som i dag ersatts av en mer nostalgisk och helt enkelt mysig inställning inför deras spelning på Way Out Wests första dag. Eld och… av Sofia Rönnkvist
Lorentz – Way Out West, 10/8 – 2017 Losos lovestory från förra albumet till det senaste har varit omvälvande att följa. Från ”när vi läser tidningen får jag välja del” till ”nästa gång får du boka ett eget tåg” – det är inte kärlekslåtar längre och det är något som skaver när Lorentz åter står på scen. Två år sedan han fyllde Linnétältet… av Stina Vickhoff
Danny Brown – Way Out West, 10/8 – 2017 En av de första frågorna som slog mig när jag lyssnade på ett av förra årets bästa album – Atrocity Exhibition – var: hur fan fick Danny Brown för sig att rappa över dessa beats? Det postpunk-influerade albumet var fyllt utav berusande och uppslukande ljudbilder som tycktes vara på väg att svälja Danny Brown och… av Nikolas Berndt
Frank Ocean – Way Out West, 10/8 – 2017 För fyra år sedan var det glest i Bråvalla-publiken när Frank Ocean stegade ut på scenen, sippade på sitt te och försiktigt tog sig igenom Channel Orange med brinnande palmer på skärmen bakom honom. Timbuktu, som i kväll står bredvid mig i publiken och (hänfört förvisso) pratar oavbrutet, drog dubbelt så många under sin spelning på… av David Winsnes
Angel Olsen – Way Out West, 10/8 – 2017 ”De spelar i kostymer!” utbrister någon och visst är det så: sexmannabandet äntrar scenen iklädda duvblå kostymer och smala svarta slipsar, som saxade ur en 50-talsrulle. Snart gör Angel Olsen dem sällskap, iklädd annat än duvblått för att poängtera sin huvudroll. Det ska visa sig nödvändigt: under spelningens gång är det just skillnaden i scenutstyrsel… av Maja Björsne