Youth Lagoon – Debaser Medis 18/11-2013 Trevor Powers släppte i år sitt andra album Wondrous Bughouse, ett betydligt mer indierockigt, psykedeliskt Youth Lagoon än 2011s The Year of Hibernation. Det märks på Debaser ikväll och i Powers närvaro på scen. I början är allt för högt, lite av ett slag i ansiktet, på gränsen till skrikigt. Som en hormonstinn tonåring i… av Olivia Nordell
Crystal Stilts – Pustervik, 17/11-2013 Då och då återvänder Crystal Stilts till Sverige för att sätta nya rekord i grenen malplacering. En av deras största identitetskriser som band kan antas ha ägt rum 2011 då de spelade på superchillartillställningen Emmabodafestivalen. Drygt två år senare besöker de nu Pustervik med uppgiften att följa upp det oproblematiska garagerockbandet Jacuzzi Boys, som leds… av Nike Rydberg
Glasvegas – Kulturbolaget 17/11-2013 Klockan har precis slagit nio när ett psykedeliskt ekande börjar studsa från golv till tak vid scenen. Glasvegas, med en svartklädd James Allan i spetsen, tar plats i rampljuset och river av inledande Finished Sympathy från nya albumet. Man spar inte på någonting här i början, utan kickstartar konserten med alla reglage på elva. Gitarrerna… av Hateff Mousaviyan
Jake Bugg – Münchenbryggeriet, 16/10-2013 Lokalen är välfylld när Münchenbryggeriet gästas av Nottingham-sonen Jake Bugg. Till min stora förvåning är det inte dagens youngsters som varken syns eller hörs mest – det är damen bredvid mig som passerat 50-sträcket som nästan kan varenda textrad och en kostymklädd man som brister ut ”we love you Jake Bugg”. Och nej, det är… av Redaktionen @ Festivalrykten
Pixies – Münchenbryggeriet, 15/11 – 2013 Ett band som Pixies har mycket att bevisa. Den ikoniske basisten Kim Deal har lämnat bandet och de har för några månader sedan börjat släppa ny musik för första gången på över 20 år, musik som blivit starkt ifrågasatt. Hur Deals ersättare, Kim Shattuck, ska kunna ta hennes plats är den stora snackisen inför kvällens… av Rikard Berg
Fuck Buttons – Kägelbanan, 14/11-2013 Jag minns året jag fyllde 18. Musiken hade sedan en tid tillbaka funnit mig, eller tvärtom. Jag var lite fast på en utbildning jag inte ville gå. En utbildning som efter studenten mest legat och skräpat någonstans. I stället flyttade jag till London och fattade, för somliga, tvivelaktiga beslut jag inte berättade om för mamma…. av Tobias Jakobsson
Yo La Tengo – Stockholm, 14/11 – 2013 Det råder ingen tvekan om att Yo La Tengo har sin grej. Tre riktigt trevliga människor som när 90-talet tog slut fortsatte mala på med sina alltid bra album, lagom för att inte tappa fans och för att bygga upp en kult kring sig själva. Ett oklanderligt indierockband som dessutom skaffat sig ett imponerande rykte… av Rikard Berg
Daughter – Debaser Strand, 9/11-2013 Daughter har allt det stereotypiska av ett band med all ny hype alldeles färsk i ryggen. De är ödmjuka, storsinta, frågar oss varför vi är och ser dem på en lördagskväll när vi egentligen borde vara ute och klubba. Tackar efter nästan varje låt. Och växer markant musikaliskt för varje dag. Jag såg dem för… av Olivia Nordell
Starfucker – Debaser Strand, 1/11-2013 Synen som möter mig när jag kommer in på Debaser Strand är ingen unik sådan. Det är tre män stående bakom sina syntar, med gitarrerna (eller basen) hängande runt halsen. Bakom dem, genom röken och motljuset, skymtar man också en trummis. Jag vet inte hur många gånger jag sett en liknande konstellationer, senast det hände… av Hugo Gerlach
Jagwar Ma – Iceland Airwaves, 30/10-2013 Under stora delar av 00-talet har den sommardoftande electropopen kommit att prägla ljudet av Australien. Band som Cut Copy, Miami Horror och Van She är bara några som förlängt sommaren de senaste åren med sina tropiska injektioner. Vad som nu sker är ett musikaliskt skifte där de främsta musikskatterna följer Tame Impalas utstakade fotspår. I… av Redaktionen @ Festivalrykten
Chvrches – Debaser Medis, 30/10-2013 De tre skottarna som är Chvrches – Lauren, Iain och Martin – har mottagit välförtjänta hyllningar världen över sedan debutsingeln The Mother We Share släpptes officiellt för mindre än ett år sedan. Albumet, The Bones of What You Believe dök upp först nu i september. Ett par minuter efter utsatt tid kliver de på framför… av Hugo Gerlach
Mark Lanegan – Stockholm, 27/10 – 2013 Med kavaj, långt hår och glasögon ser han i kväll ut som Jarvis Cocker, men låter som alltid som Tom Waits. Jag är långt ifrån den första att göra den röstmässiga jämförelsen, men där Waits är den galne sagoberättaren är Mark Lanegan snarare den eftertänksamme poeten. Med det sagt är det viktigt att poängtera att… av Rikard Berg