FKA twigs – MAGDALENE Det är ungefär lika tröttsamt med skribenter som hittar på nya adjektiv i sin ängslan av att beskriva en artist, som det är med skribenter som envist håller fast vid att en artist omöjligtvis kan definieras. FKA twigs tycks vara ett slagträ som ständigt befinner sig mellan dessa två läger. Att fundera kring hennes konst… av Freja Wehrling
Vagabon – Vagabon Under de senaste åren är det många tidigare indiehjältar som har gått ifrån sina karaktäristiska gitarrpedaler och i stället närmat sig det elektroniska. Vagabons Laetitia Tamko är därmed inget undantag med att styra sitt andra album mot en både mjukare och mer slagkraftig ljudbild, men hon gör det med en övertygelse som får henne att… av Freja Wehrling
Charli XCX – Charli Ibland kan det tyckas som att självbetitlade album syftar till en kreativ svacka – det finns så många ord i världen och om man har lyckats förlösa ett album ter det sig inte alltför omöjligt att man också kan komma på en titel till detta. I Charli XCX fall står dock titeln för något annat…. av Freja Wehrling
BROCKHAMPTON – GINGER Att BROCKHAMPTON är en av världens hårdast arbetande hiphopgrupper råder det inga större tvivel om. Sedan 2017 har de fått ur sig hela fem fullängdsalbum, och dessutom gjort ännu fler som de valt att skrota. 2018 blev gruppen nedslagen när originalmedlemmen Ameer Vann lämnade den, efter ankagelser om en rad sexuella övergrepp mot olika kvinnor…. av Andreas Hörmark
Amason – Galaxy I Amason har genom åren varit en av svenska folket väl mottagen akt. Både debutalbumet Sky City och EP:n Flygplatsen är musikaliska verk som gjort sitt för att hålla den svenska indiepop-lågan vid liv. Även om det är just popmusik det handlar om så är deras sound väldigt eget, och influenserna från medlemmarnas tidigare projekt har under… av Malcolm Jeppsson
Chance the Rapper – The Big Day Åtta år och tre mixtapes har passerat sedan Chance the Rappers debut, men trots det är The Big Day tekniskt sett hans debutalbum. Under åren som lett fram till albumet har Chance varit med om flertalet stora dagar. 2015 föddes hans dotter Kensli, 2017 vann han tre Grammys på samma kväll, och i mars 2019… av Linna Fogelberg
Bon Iver – i,i En av Bon Ivers absolut största tillgångar i karriären har varit den ständiga förmågan att överraska. Ingen visste vem Justin Vernon var när han för elva år sen gav oss For Emma, Forever Ago – ett album vars mystik och spartanska skapelseprocess genererade en omedelbar klassikerstatus. Ingen förväntade sig att det självbetitlade andra albumet skulle… av Jesper Ramkloo
Solange – Way Out West, 10/8 – 2019 När Solange kliver upp på scenen som befolkas av hennes både extremt estetiska band och scenografi är det svårt att inte ha höga förväntningar. När man dessutom sett stjärnan två gånger tidigare bjuda på fantastiska föreställningar, på Roskilde 2017 och årets Primavera, är det nästintill omöjligt. Att hon har byggt upp en artistisk persona större än… av Freja Wehrling
Little Dragon – Way Out West, 10/8 – 2019 När Little Dragon spelar är det som att allt det regn som byggts upp under de senaste dagarna släpps loss. Eftersom bandet spelar i Linnétältet är detta bara till deras fördel, och tillsammans med festivalbesökarna – varav en betydande del nog mest är tacksamma för skydd från regnet – skapar de en fest värdig en lördag… av Freja Wehrling
Christine and the Queens – Way Out West, 10/8 – 2019 Efter att ha stått och blivit halvt dränkt framför Amason känns de ljusblå hålen i himlen som ett bra tecken inför Christine and the Queens. När hon sedan intar scenen med ett entourage av dansare och festivalens största leende på läpparna känns det ännu bättre. Fransyskan har gjort sig ett namn med sin souliga, franska pop… av Freja Wehrling
Viagra Boys – Way Out West, 10/8 – 2019 Efter ett ganska långt soundcheck kommer Viagra Boys, som i kväll består av hela nio personer, ut på scenen till ett snyggt malplacerat fågelkvitter i högtalarna. De har i år fått uppdraget att, tillsammans med Solange som samtidigt spelar på Azalea, avsluta årets festival. Efter den märkligt dissonanta, inledande Call of the Wild drar de… av Andreas Hörmark
Amason – Way Out West, 10/8 – 2019 2015 verkar på många sätt mer avlägset än vad det egentligen är. Om vi ska tro på Nick Bostroms hypotes att vi lever i en simulation så var 2015 sannerligen året innan simulationen ballade ur helt. Åren som följt har varit märkliga på många sätt – Donald Trump blev president, Kanye West blev hans bästa… av Jonathan Bonn