Scott Walker + Sunn O))) – Soused Två brutalt svåra artister har skapat ett brutalt svårt album, där det kortaste spåret klockar in på 9:20 och där en gnista hopp är lika sällsynt som ett förstahandskontrakt i Stockholm. Men vem förväntade sig egentligen att det här skulle vara lättlyssnat? Scott Walker och Sunn O))) (uttalas blott ”Sunn”) är båda ökända för att… av Erik Blohmé
Karen O – Crush Songs Det börjar kännas tröttsamt nu, hur vi behandlar våra medmänniskor utifrån kön, sexuell läggning, hudfärg och tro. Detta ständiga ifrågasättande, när ska vi egentligen slippa det? Inte ens Karen O, sångerska i eminenta Yeah Yeah Yeahs undgår denna form av diskriminering. Bland det första jag läste när det stod klart att hon skulle gå solo… av Redaktionen @ Festivalrykten
Hello Saferide – The Fox, The Hunter and Hello Saferide “To hear a song like that, to have it spoon your sad little heart”. Det är de första orden som Annika Norlin sjunger på sitt nya album. I Forgot About Songs är en låt som handlar om vikten av musik i hennes liv, vad låtar kan betyda för henne. Eller mer specifikt: fioler som förstår… av Rikard Berg
Banks – Goddess På bara drygt ett år har Banks blivit ett av de största namnen inom den popscen med drag från electropop, triphop och r&b. Hon har på kort tid släppt två EPs och fler singlar än du kan räkna på ena handen, och när debutalbumet Goddess nu är här så är det egentligen inte mycket som… av Rikard Berg
Interpol – El Pintor Paul Banks nasala men mörka stämma ljuder återigen ur mina högtalare och signalerar att Interpol är tillbaka med ett nytt album. Jag har saknat dom. De är ett av få band som uppkom under den så kallade ”post-punk revival”-vågen jag fortfarande har respekt för. Med sin egensinniga variation på bas-trummor-gitarr-baryton-konceptet så är de långt mer… av Erik Blohmé
Foo Fighters – Concorde 2, 10/9 – 2014 Foo Fighters sålde slut Londons gigantiska Wembley Arena med en kapacitet på 87 000 personer, inte bara en gång men två gånger om, vilket gör det lätt att argumentera att de är ett av världens största rockband – om inte det största. Bandet gjorde dundersuccé med 2011 års Wasting Light och den officiella återkomsten av bandets gamla gitarrist Pat… av Anton Magnusson
Editors – Berlin Festival, 6/9 – 2014 I den veva när jag upptäckte hur vackert melankoliska gitarrer kunde klinga, när Paul Banks och Joy Division gett mig grunden, kom upptäckten av band som så gärna ville följa deras fotspår. Editors har aldrig gjort något anspråk att så vore fallet, men har varit allt annat än post-punkens apokalyps. I deras fotspår har de… av Redaktionen @ Festivalrykten
Blonde Redhead – Barragán När det vankas ny musik från shoegaze/trip-hop/dream pop/lite allt möjligt-trion Blonde Redhead så kan jag inte riktigt kontrollera mina förväntningar. Bandet har med sin hemsökta och febriga popmusik som bäst karaktäriseras av mästerverket Misery Is a Butterfly hypnotiserat mig gång på gång, och jag återvänder regelbundet till ett flertal av deras album. Det börjar hoppfullt…. av Erik Blohmé
Baths – Lille Vega, 3/9 – 2014 Producenten Will Wiesenfield växte upp i Kalifornien och började göra musik i en relativt ung ålder, ni vet vid det här laget att dagens stjärnor blir allt yngre, men varje gång fortsätter vi ändå att förvånas. Det var hans fascinationer för Björk som fick honom att producera egen musik. Debuten Cerulean gav oss föränderliga beats, utsökta samplingar… av Redaktionen @ Festivalrykten
Patrick Wolf – Nefertiti, 1/9-2014 Mot slutet av 2012 firade Patrick Wolf tio år som artist med jubileumsskivan Sundark and Riverlight, där tidigare utgivna låtar spelats in i nya tolkningar. Den mängd motsägelsefulla stilar och karaktärer han anammat i fas med varje nytt album – folktronica-underbarnet, trubaduren, kompositören, romantikern, excentrikern – bands ihop till en sammanlänkad helhet där konturerna av hela hans musikerskap… av Nike Rydberg
Yelle – Popaganda, 29/8 2014 Klockan är fem i fyra på eftermiddagen under Popagandas första dag och det finns två faktorer som talar för att Yelles spelning inte kommer bli så lyckad som den kunnat bli. Den ena är just det faktum att den äger rum klockan fyra på eftermiddagen. På den stora scenen dessutom, där många väljer att stå… av Nicki S. Dar
Vit Päls – Popaganda, 30/9-2014 Orkestern tar sitt slutgiltiga farväl mitt på blanka dagen. Det är inte bombastiskt, det är inte storslaget, det är ett simpelt och sentimentalt adjö. Med lite krydda. Det geniala med Vit Päls är projektets upplägg. Det är skramligt och hemsnickrat med lyrik som ofta kombinerar engelska svordomar med slang på svenska. För de mer inbitna… av Lova Nyqvist Sköld