Kent – Tele2 Arena, 24/8-2013 Stockholm slår på stort, ytterligare en arena av gigantisk mått reser sig upp och förminskar vår tidigare nationalarena till att bli den golfboll som Globen ofta fått jämföras med. Och det finns något magiskt med att höra dryga 80 000 handflator mötas, men känner jag publiksnitten för Stockholms toppklubbar rätt så kommer stolarna stoltsera med… av Redaktionen @ Festivalrykten
King Krule – 6 Feet Beneath the Moon Den som följt Archy Marshall ända sedan starten har väntat länge på det här. Tre år har nämligen gått sedan han släppte den löjligt bra singeln Out Getting Ribs under artistnamnet Zoo Kid. Då var han 16 år, i dag fyller han 19 år. Det firar han med att till sist släppa debutalbumet 6 Feet… av Rikard Berg
Ty Segall – Sleeper Om man skulle lista de mest produktiva musikerna under de senaste fem åren skulle antagligen garagerockarna i Kalifornien utgöra en orimligt stor andel av toppen på listan, och av dem är det antagligen Ty Segall som är mest produktiv. Förra året släppte han inte mindre än tre fullängdsalbum; White Fence-samarbetet Hair, Slaughterhouse med Ty Segall… av Johan Alm
Zola Jesus – Versions Jag lyssnar på Versions mitt i det mest intensiva skedet av min feber. I det mest intensiva skedet av acceptansen av min ensamhet med, av acceptansen att det är tyst runt omkring mig nu. Det är i och med Versions jag inser att jag förlorat mer än vad jag ville tro. För första spåret, Avalanche… av Olivia Nordell
White Lies – BIG TV Under 2008 och 2009 släppte White Lies lös efterlängtade post-punk-referenser. Albumet To Lose My Life … sparkade inte bara in en dörr som stått igenmurad sedan Turn Out the Bright Lights, det blev också öppningen för en mer kommersialiserad form av annars mörk och cynisk gitarronani. Jag minns hur jag åt ur händerna på Harry… av Redaktionen @ Festivalrykten
The Vaccines – Melody Calling Det är lite av ett syndrom hur blomstrande band fylls av sitt ego. Bubblan av hybris spricker som oftast och kvar lämnar de oss med ett album som ingen egentligen vill ha. För The Vaccines heter albumet Come of Age, uppföljaren till en av Storbritanniens mest hyllade gitarrdebuter på sistone, What Did You Expect From The… av Redaktionen @ Festivalrykten
Crocodiles – Crimes of Passion Ett crime of passion innebär att med plötslig ilska som bakgrund utföra ett våldsamt brott, ofta mord. Det typiska scenariot var att gärningsmannen mördade sin partner eller dess älskare efter en avslöjad otrohet – exempelvis kunde män i Frankrike ända in på 1970-talet mörda sina otrogna hustrur utan att straffas. Så när Crocodiles döper sitt… av Nike Rydberg
Money – The Shadow of Heaven Manchester är belägen i mitten av en av Storbritanniens mest tätbefolkade regioner men i staden bor inte mer än en halv miljon människor. Ändå är det Västeuropas språkrikaste stad, med över 200 språk som används varje dag. Det är ett brittiskt mediacentrum vid sidan av London; här finns The Guardian, här finns landets näst största… av David Winsnes
Cat Power – Way Out West, 10/8-2013 Att säga att man älskar Cat Power måste ju vara en av de mer tvetydiga musiksmaksbeskrivningarna – efter att under 90-talets andra halva ha skrivit avgrundsmörk, dysfunktionell sadcore gav hon sig ut på den av många upptrampade folkrock-vägen, spelade in coveralbum och tilltalade hela världens Vuxna Människor med de behagliga soulinslagen i The Greatest och… av Nike Rydberg
Washed Out – Paracosm Jag drömmer sällan. Jag sover, det är tomt, jag vaknar. Om jag drömmer brukar det inte resultera i spektakulära efterhandskänslor. Jag vet få saker jag tycker är så ointressanta som när människor berättar om vad de nyligen har drömt. Men det är ju en ganska utbredd syssla, det där, att beskriva sina sovfantasier för närstående… av David Winsnes
Bloc Party – The Nextwave Sessions EP Det kan inte vara lätt att som band ständigt jämföras med en extremt hyllad debutplatta. Detta är förstås ett fenomen som drabbat otaliga artister genom tiderna, men sällan lika hårt som det drabbat Bloc Party i samband med alla deras uppföljare till 2005 års Silent Alarm. De prövande elektroniska stegen på Intimacy sågades oförtjänt nog… av Rikard Berg
Danny Brown – Way Out West, 10/8-2013 Stämningen är nästan kuslig när Danny Brown kliver på scenen i Linnétältet. Det är fortfarande ljust ute men mörkret tycks omsluta allt när man väl står där inne i folksamlingen. Det ser ensamt ut där han står, Danny, med sin DJ som enda sällskap. När hip-hop-spelningar svämmar över av entourage och gästinhopp på scenen framstår… av Martin Kørra