Robyn går djupare än någonsin

Det här är inte albumet som skriker högst, kanske. Men det kan mycket väl vara det som fastnar längst. Sexistential visar en artist som vågar stanna i känslan och lita på att det räcker.

Begär, behov och sårbarhet går som en röd tråd genom Robyns nionde album. Det handlar om känslor, men också om kroppen. Hur något som känns stort och omvälvande ibland bara är kemi. I singeln Dopamine sätter Robyn ord på just det.

Vi bär hela tiden med vad vi läst inför releasen. I bakgrunden finns hennes egna erfarenheter av IVF och moderskap, en vetskap som ger hela albumet en extra tyngd.

Det här är Robyns mest mogna album hittills. Det är också hennes mest avancerade sound – ett album som verkligen ska lyssnas på från början till slut. Vi får ingen ny Dancing On My Own-hit, men det behövs inte heller.

Vi kommer kanske inte få lika långa listettor den här gången. Men vi får något som träffar djupare.

För mig är det här ännu ett bevis på att Robyn är en av Sveriges absolut skickligaste låtskrivare just nu. Hon vågar ta ett steg bort från det mest direkta och istället bygga något mer eftertänksamt. Låtarna får ta plats, ibland utan att rusa mot en tydlig refräng.

Samtidigt är det lätt att ta till sig.

Poplåtar som är lätta att relatera till, lätta att skapa sin egna uppfattning kring. Det finns ett utrymme i musiken som gör att man själv kan kliva in i den.

Det blir inte minst påtagligt när det handlar om relationer och uppbrott. Den som gått igenom ett breakup förstår. Känner. Kan placera sig in. Här finns den klassiska Robyn-känslan kvar. Men i en lugnare, mer reflekterande form.

Soundet är annorlunda. Ibland kallare, ibland mer avskalat. Men det känns aldrig som ett avsteg, snarare som en naturlig utveckling. Och helvete vilken potential det här har live… Titta bara på klippet nedan, där Robyn fullständigt äger scenen hos Stephen Colberg, helt ensam. Tänk er ljus, dansare, bandare, strobes och ett proppfullt Roskilde (ja, Robyn borde bokas, hon har dessutom ett perfekt gap i turnéschemat).

Sexistential är inte ett album som jagar hits. Det är ett album som stannar kvar. Synd bara att det tar slut så fort. Albumet når inte ens 30 minuter, men ändå räcker det långt.