Roc Boyz har äntligen väckt en reaktion – av helt fel anledning

Jag ska erkänna att jag är trött på Roc Boyz. Inte för att jag någonsin varit särskilt pigg på den norska, kritvita hiphop-trion bestående av tre 20-åringar, men ändå.

Inte bara efter helgens rapportering från Brännbollsyran, utan generellt. Det känns som att de senaste åren har varit en enda lång påminnelse om att man tydligen kan bygga en internationell karriär på att göra musik som låter som soundtrack till en blöt studentvecka i Båstad. Bara namnet säger egentligen allt. Roc Boyz. Är det en Fortnite-klan som bildades under pandemin och nu gett sig in i musiken?

Därför är det nästan imponerande att de lyckats sänka ribban ytterligare.

Under spelningen på Brännbollsyran visades en animation där figurer som föreställer gruppens medlemmar boxas mot samer. Händelsen har nu polisanmälts och diskussionen lär fortsätta under veckan. Men oavsett hur den juridiska processen slutar kvarstår det mest uppenbara faktumet: det här är fullständigt smaklöst.

Det handlar inte om att man måste vara lättkränkt för att reagera. Tvärtom. Popmusik har alltid varit full av provokationer. Artister har chockat publiken i generationer och ibland har det till och med funnits något intressant bakom. En idé. En samhällskommentar. En vilja att utmana maktstrukturer eller etablerade normer. Här finns ingenting av det.

Det är kanske det som gör hela historien så pinsam.

För vad är egentligen ambitionen? Vad är det man vill säga? Vilken tanke ligger bakom att låta animerade versioner av sig själva slåss mot samer på storbildsskärmar under en festivalspelning? Ju mer man funderar på det desto mer framstår det som ett projekt som aldrig tog sig längre än ett gruppsamtal där ingen närvarande hade omdömet att säga att det var en dålig idé.

Och det är just omdömet som är den verkliga frågan här.

Det finns också en gräns för hur många gånger något kan beskrivas som ett olyckligt misstag. Roc Boyz har tidigare uppmärksammats för sitt agerande mot samiska demonstranter i Oslo. Nu står gruppen återigen i centrum för en kontrovers som kretsar kring samer. Vid någon punkt måste man få ställa frågan varför just samer så ofta verkar hamna i skottlinjen när Roc Boyz ska ”skoja”, provocera eller skapa uppmärksamhet.

Samtidigt säger händelsen något större om hur samer fortfarande behandlas i den offentliga debatten. För om exakt samma animation hade riktats mot många andra minoritetsgrupper hade ingen tvekat kring hur den skulle tas emot. Diskussionen hade varit avslutad innan första refrängen spelats. När det gäller samer verkar vissa fortfarande tro att reglerna är lite annorlunda.

Kanske är det därför det här känns så sorgligt snarare än upprörande. Förväntningarna är redan låga. Vi talar inte om ett banbrytande konstprojekt som gick över gränsen. Vi talar om tre norska killar som gjort karriär på att sälja feststämning till människor som tycker att en vodka-redbull är en personlighet. När även den typen av artist börjar leka med rasistiska stereotyper och våldsmotiv är det svårt att se det som något annat än ett monumentalt fall av dåligt omdöme.

Det mest tragiska är att det förmodligen aldrig ens var tänkt att väcka någon större tanke. Det var bara ännu en idé som någon tyckte var kul för stunden. Men ibland säger sådana idéer mer om en artist än alla intervjuer, pressbilder och PR-kampanjer tillsammans.

Och i det här fallet säger det inte särskilt mycket som talar till Roc Boyz fördel.