Skör indiepop med glimten i ögat

SoKo

Emmabodafestivalen

Betyg: 7/10

Ska jag vara ärlig så gick jag till SoKos spelning klockan åtta på fredagskvällen utan några större förväntningar. Jag hade hört den där hiten I’ll Kill Her någon gång, men inte riktigt fastnat för fransyskans (texttemat till trots) sorglösa indiepop. Det är därför en positiv överraskning att mötas av en glad, kreativ och till synes – åtminstone delvis – improviserad show. Multiinstrumentalisten SoKo växlar ledigt mellan piano, bas, gitarr och trummor, charmar publiken med sitt ödmjuka mellansnack och bidrar med sin härliga utstrålning till en stämning som enklast beskrivs som, tja, mysig.

Även om framträdandet varken är musikaliskt avancerat eller -utmanande, så passar den mjuka indiepopen med folkinfluenser för ändamålet; att ha trevligt utan pretentioner eller orimliga förväntningar. Laid back, lite bohemiskt och framför allt lättsamt. First Love Never Die känns levande, och fungerar väl som substitut för uteblivna I’ll Kill Her. Den gemytliga känslan är med hela vägen, och när SoKo och hennes band lämnar scenen kan spelningen sammanfattas som en trivsam men flyktig företeelse, som förmodligen inte kommer fastna länge på näthinnan.