Slagsmålsklubben får det inte att lyfta

Slagsmålsklubben

Dans Dakar, Stockholm

Betyg: 4/10

Festivalernas festivalband? Den tiden är förbi. Norrköpings spinkiga nördar bakom analoga syntar har blivit ifatt sprungna av en björnstam från samma stad. Glansdagarna är förbi, vilket också förklarar varför Frej Larsson, bandets fixstjärna, väljer en spelning med Maskinen framför en med Slagsmålsklubben. Ett Slagmålsklubben utan Frej, blir som ett flygplan utan vingar. Det lyfter aldrig.

Klockan 19.15 är varken sent eller tidigt. På sätt och vis ett utmärkt sätt att locka till sig lite besökare efter en rad spelningar utan publik. I den gassande solen verkar folket ha svårt att hitta till området. Även i fallet Slagsmålsklubben. Är det början på fallet? Inte ens SMK är tillräckligt för att motivera ölhängen att flytta sig på rätt sida entrén. Istället blir det mer gräs än publik. En relativt ovanlig syn för ett band som SMK. Och jag kan med ärlighet inte minnas när det var så glest senast på en spelning med SMK. Till och med en klubbspelning i Arvika 2007 lockade fler besökare. Men mest chockerande är nog ändå SMK.

Om det ska fortsätta i den här riktningen är det bara att parkera i garaget, även om plattan med samma namn rymmer några guldkorn. Det är främst mot slutet det blir en acceptabel setlist där gamla dängor ges utrymme. Blip-blop känns vid det här laget jävligt blasé. Inte blir det bättre med ett uttråkat band på scen och mellansnack utan någon slags förankring. I sedvanlig ordning är det dock omöjligt att sitta still när Sponsored By Destiny gör entré. Men det är kortvarigt.

Foto: Emma Eriksson