Sommarindie

Arvika är oskyldigt lugnt, värmen är här och sjön har nästan spegelblank samtidigt som vimplarna svajar harmoniskt. Det är således en alldeles perfekt sommardag, vilket leder till grill och jordgubbar med fluorsocker på. Nu när sommaren nått många med mig passar en spellista in för dig som lapar sol och för dig som behöver lite ny sommarmusik. Jag dissar Rix FM och allt som kan klassas som sommarplågor. Jag väljer istället ut några av mina personliga favoriter, så det blir både nytt och gammalt, svenskt och utländskt.

Brittiska Maps fick jag upp ögonen för i och med singeln To the sky, några månader senare såg jag dem på Arvikafestivalen 2008. Givetvis kom jag sent, och missade inledande To the sky, men bara tonerna av You Don’t know her name, räckte för det här var höjden av allt just då. Jag var såld. Under min tid i London hade jag möjlighet att se detta drömiska och experimentella indieband igen, men tog inte den. Något som grämer mig ibland, särskilt med tanke på att Valium in the sunshine är ren popperfektion och att nya plattan växt  med tiden.

Givetvis har Sverige också drömiska och experimentella indieband, och då tänker jag i första hand på Radio Dept. I år är de äntligen tillbaka med en ny skiva och som alla poptöntar har längtat. Och man behöver inte vara besviken över resultatet Clining to a scheme är en mycket stark återkomst av Sveriges mesta indieband. Singeln Heaven’s on fire har spelats frekvent hos mig, och sedan jag såg dem på Siesta har Domestic Scene satt sitt spår. Vi får dock inte glömma alla klassiska Radio Dept låtar så här nu när sommaren är här, så vad passar egentligen bättre än I wanted you to feel the same ? I sommar ser du dem på Arvika och Way Out West.

I mitt förra inlägg hyllade jag The Drums, och nu kommer de med igen. För även lite postpunk hör sommaren till, så varför inte bjuda på det bästa just nu. Så nu får ni mina tre bästa spår från Brooklyns bästa postpunk.The Drums ser du i Slottskogen på Way Out West.

Sveriges bästa indieband  är också helt givna på listan. Notera att detta inte är Radio Dept. De senaste åren har vi inte hört något nytt men musiken är som sagt tidlös, för det är vackra popslingor och klatschiga texter. It pays to belong var länge en av mina favoritlåtar, och den är fortfarande en klassiker när sommaren är här. Även Stage Persona sitter fint en sommarkväll, och Some Indulgence passar bäst på den där campingfesten som aldrig tar slut, när du dansar i klubbland och hela livet är underbart.

Vad är sommar utan psykadelisk indie ? TTA tar alltid sommaren till nya höjder. Och de passar utmärkt till sommarens campingfester. Tro mig. Det blir ingen festival utan lite indiepopelectro alla The Tough Alliance. First Class Riot får tältgrannarna att dansa röven av sig, och i Koka-Kola veins drar allsången igång. Men finast är nog ändå Neo Violence. Det här är oslagbart på en festivalcamping. Men TTA passar utmärkt annars också.

Det finns riktigt många fina svenska indieband, Air France är ännu ett sådnt band som får festen att dra igång på allvar. Karibien är och förblir indiefesternas signaturmeldoi. Det känns tropiskt, och stundtals är du i en annan världsdel. Det här är också ett måste i sommar, det är inte mycket som går uppemot Air France en sensommarnatt när solen är påväg upp och festen påväg ned.

Mina hyllningar till Washed Out fortsätter. Om Yeasayer har varit min vår, kanske Washed Out blir min sommar, så bra är de. New Thoery är tyngre än alla världens droger, men Belong går inte av för hackor det heller. Som sagt, det vore otaktiskt att inte ge dem ett försök i alla fall. I sommar ser du dem på Popaganda och på Malmöfestivalen.

Mer postpunk åt folket. Immanu El är väl Sveriges mest underskattade band. De förtjänar givetvis en bredare publik för deras musik är förtrollande. I Göteborg finns ännu ett sådant där band du snart kan börja dregla över. Moen är en välgenomtänkt platta och Lionheart en fantastisk låt. Jag känner brist på nya superlativ, men de är helt klart värda en genomlyssning. I sommar ser du dem på Gulbrannafestivalen samt Frizon festival.

Saturday Nightmares  mötte mig för 4 år sen om jag inte minns fel. Sedan dess var jag fast. Svensk Logh är inget mellanmjölks band som turnerar Sverige runt i hopp om att fånga alla tonårshjärtan. De är relativt sällsynta må jag säga, och jag har inte hört så mycket utav dem på sistone. Det var nu för några dagar sedan, som jag kom över några låtar igen, och drömde mig bort.

Sist men inte minst är ett band som heter Existensminimum, även detta är ett svenskt band för kritikerna. Låten Fugelsang må vaa en av de bättre från den svenska indiescenen de senaste 3-4 åren. Jag har inte så mycket mer att säga. Det är fantastiskt. Lyssna och njut.

Här kommer sommarens bästa spellista.Så ut i solen och njut nu.