I somras skrev artisten Damon Krukowski en krönika där en av huvudpunkterna var att subwoofers saboterat konsertupplevelser för artister och publiken sedan de introducerades. Synpunkterna är inte orimliga utifrån den mer avskalade och nedtonade del av musiken Krukowski verkat i, det han skapat med Galaxie 500 eller som Damon & Naomi har alltid tjänat på en volymmässig återhållsamhet. Givet är detta reella problem för många musiker idag, men samtidigt har konflikten mellan musiker och ljudtekniker där båda parter tror sig veta bättre förmodligen existerat parallellt sedan populärmusikens födelse. Den under 00-talet exponentiellt växande EDM-kulturen pekas, tillsammans med storslagna Hollywood-produktioner och tv-spel, ut som bidragande faktorer till denna utveckling.
Vid den absoluta motpolen till detta sentiment finner vi Sophie, vars musik innehåller just de element Krukowski uttrycker sin kombinerade avsmak och irritation över. Den är maximalistisk, har ett högt, intensivt tempo och är basfokuserad till tusen. Kort och gott: musik där en vibrerande bas är en förutsättning för att kunna realisera dess fulla potential. Med det sagt är det fel att förminska Sophies skapelser till en av dess beståndsdelar. Bland Products åtta spår är onekligen de låga frekvenserna alltid i med i bilden, även om Sophies grepp på elektronisk dansmusik ofta går utanför de relativt konstanta ramar annan EDM verkar inom. L.O.V.E. med sin gummiinfluerande tagning på elektroniskt noise är ett exempel, där basens intensitet växer med varje aerobics-liknande utrop men ändå får samsas med frekvenser som ligger högre upp i registret; både dess nästan skärande ljusa ljud samt de för Sophie nu karaktäristiska feminina rösterna som står för sången. Just när en känsla av mönster och kontroll går att utröna gör spåret så tvära kast att det är lätt att tro att de infogade melodislingorna egentligen var menade för en ytterligare låt.
MSMSMSM och Vyzee ligger möjligen närmare en mer typisk pop/EDM-struktur, men då det fortfarande är Sophie det handlar om är de bästa referenspunkterna oftast det egna materialet, även om det finns stilistiska likheter med skivbolaget PC Musics artister (Hannah Diamond, Danny L Harle, GFOTY) gör trap-tendenserna att det går att dra paralleller till exempelvis Rustie. Dessvärre når inte dessa spår samma höga nivå som Sophie visat på tidigare: hälften av materialet på Product är sådant vi fått höra tidigare i mindre doser. Ecstasyliknande Bipp (albumversionen saknar dock singelversionens intro) och sliskigt bubblande Lemonade var höjdpunkter under 2013 respektive 2014, och är även albumets toppar. Bland det nyare materialet är det avslutande Just Like We Never Said Goodbye som gör det största bestående intrycket, mycket tack vara ett den saknar den extrema spretighet som återfinns bland de övriga spåren. Visst är de fantastiska idéer, men stundtals ter sig dess storhet just vara idéerna och inte mer än så. På Just Like We Never Said Goodbye förfinar Sophie sitt egna poprecept med en dos melankoli och en text som faktiskt vilja berätta något (en rätt banal historia, visserligen), och rösten blir således mer än något som bara förmedlar ett koncept.
Det finns också stilistiska likheter med ett annat framtidsosande släpp från i år, Garden of Delete av Oneohtrix Point Never. De två albumen representerar olika sidor av potentiellt samma framtid: där den tidigare är barndomsromantiserande och full av populärkulturella referenser innehåller den senare en postironisk kritik av det hyperkommersialiserade kapitalistsamhälle mot vilket vi verkar vara på väg. Dessa koncept är naturligtvis inte oförenliga med varandra, utan kan snarare ses som komplementära teorier i de korta, episodiska tidsresorna båda artisterna pysslar med. Samtidigt väljer Sophie att vidare utforska teman kring genus. Det faktum att det är en man som ligger bakom de sockersöta, feminina rösterna är något som varit uppe för diskussion tidigare. Förra årets samarbete med PC Music-grundaren A.G. Cook och performanceartisten QT mynnade ut i spåret Hey QT, komplett med en av trion påhittad energidryck som såldes för hutlösa priser på olika showcaseevent världen över. Som tillval till Product finns en dildo, av mer könsneutral typ, vilket återigen visar på att Sophies uppenbara ovilja att identifiera sig åt det ena eller andra hållet.
Oavsett åsikter kring dessa stilval kvarstår det faktum att Product är generellt mer nyskapande, vågat och välproducerat än mycket annan elektronisk musik idag. Det är kanske inte det definitiva debutalbumet vi hoppades se från Sophie, utan snarare en singelsamling från de senare åren där det nyare materialet, tyvärr, upplevs som något framjäktat och utan riktigt syfte.