Vånna Inget på hemmaplan

Vånna Inget

Debaser, Malmö

Huvudbandet för kvällen Vånna Inget skulle i dagarna ha släppt sin nya EP Jag ska fly tills jag hittar hem. Tji fick jag när jag vinglade fram till merchbordet och insåg att den hade blivit försenad på grund av strul hos tryckeriet. Förutom Vånna Inget står även Gamla Pengar och EL-SD på scen denna kväll. Har tidigare sett Gamla Pengar, den gången i ett gammalt hus avskedsfest, denna gång har punken flyttat in till de lite finare salongerna.

När undertecknad kommer fram till Debaser efter många om och men har EL-SD precis gått av. Nästa band upp på scen är Gamla Pengar från Göteborg. De har hittills hunnit släppa två sjuor och en tredje är på gång. De spelar energisk och stundtals riktigt smutsig punk med rötterna i det göteborgska kulturarvet. Bandet består av ett gäng veteraner från band som We Live in Trenches och Buck och de levererar punk så som det ska göras. Inget skitsnack och rakt på sak. Texter som försöker få folk att vakna upp och ta deras del i kampen för ett mindre egoistiskt samhälle. Kvällen till ära har bandet nyktrat till en aning vilket ger ett seriösare intryck än spelningen på Showdownvillan. De bjuder på två nya låtar från kommande släppet på amerikanska Cricket Cemetery och det låter inte som att de har några planer på att lägga ned sitt korståg mot orättvisorna i såväl den stora världen som hos den lilla människan.

Kvällens konsert äger dock rum i Malmö och det blir tydligt att det är för de lokala stjärnorna Vånna Inget som människor har kommit för att se. Precis som Gamla Pengar är de en del av återupplivandet av den svenska punken. Mellan de två banden passade jag på att ta ett snack med Karolina som axlar micken. Det blir i efterhand tydligt att det inte är en så bra idé att glömma både papper och penna på förfesten till förmån för att dricka KIR och dyrka satan.

När Vånna Inget ställer sig på scenen är det inför ett fullt Debaser. Från början till slut manifesterar de vad punk handlar om. Texter om hur man måste våga, hur man måste genom skam och sorg. Bandnamnet som betyder något i stil med bryr sig ingenting återspeglas konstant i deras musik. Folk dansar och släpper allt för en stund. Ingenting där ute spelar längre någon roll. Det står klart för mig att Vånna Inget tog över facklan som Masshysteri lämnade från sig. Den melodiösa nästan på snudden till poppiga punken som hänger över flera av låtarna andas Göteborg. Det är inte helt oväntat att jag minns att Håkan Hellström någon gång nämnts som inspirationskälla. Något som kanske framförallt märks i texterna. Texter om kontrasten mellan att komma från skogen och att komma från staden. Småstadssyndromen kommer alltid följa med både bandets medlemmar och folk som lyssnar på dem. Jag känner hur jag kommer ifrån själva uppdraget jag hade. Men då allt som finns kvar från kvällen är ett samlat intryck utan anteckningar och minne tar även jag inspiration från Håkan. Någon dag kanske jag lyckas tyda anteckningarna på min mobil. Till dess får ni ta mig på orden, punken är inte död.