WGT släpper fem band till!

Nordisk folkmytologi rent musikaliskt, synth-pop till förbannelse och ambient.

Diary Of Dreams är nu redo. Tillsammans med sin blandning av goth rock och synth-pop har de sedan länge varit etablerade i scenen. Särskilt med deras mer synth-pop orienterade plattor och tungviktare som debutalbumet Cholymelan (1994) och mer balladinspirerade plattan End Of Flowers (1996) – särskilt låten Tears Of Laughter. Deras senare album har präglats av en hårdare attityd och mer framfusig goth blandad med darkwave, inte minst sedan deras album (if) (2009) med låtar som The Wedding och Kingdom Of Greed. Nu ska vi ut på en vild men känslosam resa.

Irfan har en stil som påminner en hel del om den klassiska gruppen Dead Can Dance. Med neofolk och klassisk musik i ett allt-i-allo tillsammans med world och till viss del country. Med sitt debutalbum så har de åtminstone befäst rötterna där de hör hemma och satt sin prägel. En oemotståndlig låt från det självbetitlade albumet är Otkrovenie. Uppföljaren Seraphim introducerar nya element till åskådning från ett musikaliskt perspektiv, med ethereal-influenser och låtar som Vernal Garden och Star Of The Minds så ser framtiden ljus ut.

Bad Sector är hjärtebarnet skapat av italienaren Massimo Magrini, som även är en del  i ambient-gruppen Olhon. Sedan 90-talet har han skapat genreöverskridande musik som inte sällan travesterar mellan industrial, noise, ambient, electronica och experimental. Som inte sällan stannar till vid en av dessa genrer för att sedan röra sig vidare. Hans andra album Ampos (1995) är en intressant platta som både kan verka avstötande tack vare omslaget men som samtidigt för dig till en helt annan dimension. En av hans senare album vid namn Kosmodrom (2005) ligger även varmt om hjärtat. Att färdas ut i rymden, ljudmässigt, tack vare låten Kosmos är otroligt tillfredsställande. En rekommendation.

Torul är en grupp som startade förra året. Genom att kombinera techno samt house-element med synth-pop gör att denna gruppen minst sagt är lovande. Debutsingeln In Whole bevisar just detta. Med ett ytterligare avstamp tack vare låten Show No Mercy som är mer EBM-influerad.

Adorned Blood är en unik grupp som blandar viking metal med death-metal och relativt nu-metalaktiga influenser med varandra. Lägg därtill in flöjtar och formeln är komplett. Sedan 90-talet har de pumpat ut otaliga album som även har folkinfluenser. Deras debutalbum Hilta (1996) med låtarna Donerhamer och For Hounor And Land är definitivt milstolpar. Med utgångspunkt i nordisk mytologi kan det aldrig bli fel, det tredje albumet Asgard (2000) bevisar detta.