A$AP Ferg
Bråvalla, 1/7 – 2016

Bråvallas andra festivaldag går nästan exklusivt i hiphopens tecken. Erik Lundin, Angel Haze, A$AP Ferg, Action Bronson, Abidaz och Macklemore & Ryan Lewis har allihop schemamässigt placerats på fredagen. Därmed blir det ett rimligt val för hungriga hiphopare som bara har råd med dagspass. Men trots det genremässigt koncentrerade schemat drabbas både Erik Lundin och Angel Haze av gles publikuppslutning och det är faktiskt inte förrän A$AP Ferg kliver på scenen framåt kvällen som folk börjar titta ut ur sina tält.

Fergs resa mot berömmelse berodde i mångt och mycket på att han var den andra i A$AP-klanen att visa sig talangfull. A$AP Rocky lade grundstenarna och byggde hajpen, och sen var det bara för Ferg att visa att han kunde leverera en rapvers utan att slå knut på sin egen tunga. Som kollektiv betraktat var det nog många som i A$AP Mob såg början på en nostalgisk tillbakagång till 90-talets guldålder. Fergs debutskiva, Trap Lord, hade färre såna ambitioner och var istället lyrik- såväl som beatmaximalistisk. Knulla, supa, knarka-texter med tillhörande knulla, supa, slåss-beats gjorde att man kunde dunka huvudet mot asfalten samtidigt som man lyssnade och ändå ha en rätt trevlig upplevelse. Ambitionerna uppfyllda, alltså. Mer silkeslena produktioner á la Cocaine Castle gömde sig i periferin men fungerade bra som motvikter. På uppföljaren Always Strive and Prosper verkade han tolka sin egen albumtitel bokstavligt och övergav sina tidigare stilistiska tics för skivbolagship-hop och, får man förmoda, många säckar med pengar. Att tanklöst låta stämbanden åka rally med beatet funkar inte när produktionen samtidigt gräver ner nämnda verser 100 meter under marken. Jag lyssnar inte på hip-hop för att ge mig själv den fysiska villfarelsen om att jag befinner mig i en jättestor kittel med gammal gröt.

I Bråvallas livekontext är han å andra sidan extremt tydlig. ”I’ve got hoes” vrålrappar han om och om igen tills hela publikhavet berättar att de också ”got hoes”. Det måste vara Tinder-revolutionen som börjat ge avkastning. A$AP Ferg verkar dessutom vara av åsikten att man aldrig kan ha för många hoes och ber snart därefter de ”sexigaste” hoesen klättra upp på närmsta axelpar. I tydlighetens tecken refererar han sedan till både klädfärg och bröststorlek när han envägskommunikativt pekar ut vilka han gillar. Jag frågar en vakt hur långt det är till närmsta asfaltplätt men han verkar inte förstå vad jag menar.

Man kan åtminstone inte klandra Ferg för sin entusiasm och energi. När A$AP Rocky besökte Hultsfredsfestivalen ett par år tidigare var han rejält försenad och bjöd på en av de senaste årens stressigare hiphopspelningar, samtidigt som bokningsbekräftelsen från SAS nästan lyste i ögonen på honom. Så var alltså inte fallet med A$AP Ferg, som kanske var fredagens första artist att på riktigt dra igång Bråvalla-publiken. Som fest betraktad finns det egentligen väldigt lite att klaga på. En viss hyllningslåt till en viss Shabba Ranks gick till exempel ingen obemärkt förbi. Allt som allt en rätt härlig timme, även om den lätt fadda eftersmaken snabbt drev tankarna tillbaka till förmiddagen och Erik Lundins spelning. Där fick man se hur smart och sympatisk hip-hopen faktiskt kan vara.