Angel Haze
Popaganda, 28/8 – 2015

Angel Haze, eller Raee’n Roes Wilson, som hen egentligen heter skulle som bekant egentligen ha spelat på Bråvallafestivalen i sommar. Efter att ha påstått att SAS skulle ha avbokat hens flygbiljetter 40 minuter innan avgång ledde det till en rad arga tweets mot det skandinaviska flygbolaget. Inför gårdagens spelning kunde dock den orolige läsa att Haze hade landat i Sverige redan samma morgon som gårdagens framträdande, och därför med största sannolikhet skulle dyka upp.

Men den som väntar på något gott. Haze har anammat den för mig oförståeliga hiphop-trenden att låta sin DJ värma upp innan spelningen sätter i gång på allvar. Eftersom att klockan inte är mer än halv fem på eftermiddagen blir det liksom inte mer än att just titta på en DJ som spelar några favoritlåtar. Publiken gungar till en början artigt med, men ju fler trap-inspirerade låtar som sätts på, desto mer ointresserad verkar publiken bli. Ungefär tio minuter in i speltiden äntrar äntligen en till Future dansande Angel Haze scenen och det hade inte kunnat vara mer efterlängtat.

Den mycket energiske Haze inleder med att proklamera att ju mer energi publiken ger hen, desto mer energi kommer hen ge publiken. En rätt simpel premiss. Inledningsvis är det dock nyare och lugnare låtar som dominerar. I balladen Pleasure This Pain tar hen till exempel upp en person ur publiken, går ned på knä och sjunger. Att Haze både kan rappa och sjunga har hen visat tidigare, men det blir extra tydligt att många av de refränger som hen anlitat andra att sjunga skulle hen lika gärna kunna sjunga själv.

Spelningen både står och faller på det faktum att det nya albumet inte getts ut ännu. Med tanke på att ungefär halva setet består av nytt material är det inte alltid så lätt att hänga med. Mycket låter ju givetvis bra och lovande, men när tempot dalar blir det stundtals ganska segt. Desto bättre är istället de äldre låtarna, som Gil-Scott Heron-samplade New York där publiken uppmanas sjunga med i refrängen. Även starka Battle Cry, där Haze springer runt i publikhavet under hela låten, blir slående live.

Att Haze är en stjärna och urkraft till liveartist råder det inga tvivel om. Men att genomföra en spelning med många låtar som ingen har hört är svårt. Jag är övertygad om att Haze, nästa gång hen besöker Sverige, kommer att bjuda på en riktig bomb till spelning. På Popaganda blir det dock tyvärr bara ett smakprov på vad som komma skall.