Beach House
Primavera Sound, 2/6 – 2018

Vi är väldigt många som vandrar hundrameterssträckan mellan Ray-Ban-scenens amfiteater och den väldiga Primavera Stage – från Deerhunter till Beach House. Festivalens sista kväll blir en osannolik kavalkad av några av det senaste decenniets mest inflytelserika indierockakter. “This one’s for Victoria”, har Deerhunter-sångaren Bradford Cox sagt innan dess, i presentationen av sin Beach House-minnande (och Beach House-tvillingbetitlade!) låt Take Care. Victoria Legrands röst har hunnit tonsätta många bitar av våra liv nu, hennes Beach House får till exempel ses som en sorts avslutning på den här festivalen, men den här gången har de inte kommit för att vagga oss till sömns. Med senaste albumet 7 har de nämligen blivit livebandet de drömt om att vara.

Redan på 2012 års Bloom ville duon göra drömpop för de stora arenorna, och efter den lågmälda profilen på Depression Cherry och Thank Your Lucky Stars är man tillbaka på samma spår – kanske med sitt starkaste material sedan genombrottsalbumet Teen Dream. Öppningen Black Car sätter tonen för en spelning där Beach House rusat från Cocteau Twins och upp på Jesus and Mary Chains motorcykel, en spelning med enorma siluetter och svarta lackkläder och glittrande backdrop. Legrand vrålar oftare än hon viskar, medan bandkollegan Alex Scally vrider upp volymen på både PPP och 10 Mile Stereo med en till synes nyfunnen beslutsamhet. Duon har uppenbarligen killed sina darlings, och rent kvantitativt uppnått en position där varken Walk in the Park, Sparks eller Zebra behöver kallas in som några säkra kort. Beach House spelar ingen av dem i natt – samtidigt som nästan varje album representeras i någon form.

“Det är skillnad på att älska ett band hemma i sängen och att älska ett band i en trång publik”, skrev vi efter en Beach House-konsert för tre år sedan, om hur de monumentala liveambitionerna slukade bandets själva innebörd. Men 2018 är skillnaden faktiskt inte så stor. Det vore numera omöjligt att avfärda dem som ett vanligt creddigt Pitchfork-alibi (om man vore lagd åt det hållet): Beach House är för alla, till exempel en ring av barbröstade killar som svingar sina kroppar mot varandra, eftersom Beach House röjer. Någon annan artist skjuter iväg fyrverkerier långt borta på någon annan scen; Victoria Legrand kontrar med en magiskt stegrande, nästan metal-tangerande, uppvisning av Elegy to the Void. För årets Primavera Sound framstår det som motsatsen till en vaggvisa – för Beach House som början på något helt nytt.