Major Lazer
Bråvalla, 27/6 – 2015

När Rolling Stone Magazine förra året rankande de 50 mest inflytelserika personerna inom EDM så hamnade Major Lazer-ledaren Diplo på 31 plats. Att han överhuvudtaget är inflytelserik på något plan är svårt att tänka sig när han barbröstad dansar på DJ-bordet och vevar på samma vis som en oldschool lokförare drar i tutan. Det ser bara helt urlöjligt ut, och det är få människor överhuvudtaget som skulle kunna göra samma sak med självrespekten i behåll.

Major Lazer är en grupp som med Diplo i spetsen blandar reggae och dancehall med rätt förutsägbar EDM. På Bråvalla för vi höra mest av det sistanämnda, även om ett par jamaicanska tongångar blandas in bland studentflaksdropen. Efter årets succé med monsterhiten Lean on, som får avsluta kvällens konsert, är det nog få som åtminstone inte har hört namnet. På skiva är gruppen betydligt mer nedtonade, och för den som bara lyssnat hemma kan nog gruppens liveframträdandanden komma lite som en chock. På plats finns inga livevokalister, istället finns fyra bakgrundsdansare och tre DJs som gormar klysichga punchlines mellan dropen. Det finns heller ingen vidare struktur på spelningen, förutom det faktum att det ska vara fest precis hela tiden.

I min recension av Dan Deacon förra veckan beskrev jag hur han med hjälp av ett antal publikinvolverande övningar lyckades att lämna oss helt hänförda åt hans urflippade electro. Major Lazer försöker göra precis samma sak – bilda cirklar, skicka ut Diplo i en Wayne Coyne-bubbla, få oss att springa fram och tillbaka – utan att det på något sätt blir en stämningshöjare. Toppen av urlöjlighet uppnås, precis som jag nämnde inledningsvis, när Major Lazer uppmanar alla att ta av sina tröjor något som de också gör själva. På scen står nu tre vevande halvnakna medelålders män som verkar helt seriösa med vad de gör. Publiken uppmanas vidare att på given signal kasta upp sina avtagna tröjor i luften – något som självklart inte kan sluta väl. Grabbarna på scen får snabbt nya tröjor av sina stagehands, samtidigt som det fem minuter senare kommer förbi en tjej och undrar om jag har sett hennes tröja. Didn’t see that coming.

För den utomstående betraktaren är Major Lazor en smått bisarr upplevelse, men för den som inte bryr sig och bara vill dansa är de givetvis ett kul substitut till den renodlade housen som dominerar festivalens dansscen. Rent musikaliskt bjuder Diplo med manskap inte på något jag inte skulle kunna ha hört på campingen, heller inte på någon genomgående bra spelning. Major Lazer är snarare ett kul soundsystem som på ett rätt bröligt sätt vill få sin publik att dansa – vilket de genomgående lyckas med.