PREMIÄR: Karakou – ”Nästan ingenting” (feat. Nadja Evelina)

Tillbaka med en bitterljuv duett.

Visserligen har Uppsala-konstellationen Karakou varit aktiva under större delen av 10-talet, men nu under de senaste åren har de funnit sin sanna styrka. Efter att ha närmat sig ännu mer storslagna produktioner och bräckligt textförfattande på låtar som Hade jag bara vuxit upp kanske du velat ha mig så hittade de sin nisch i den hjärtkrossande popen med 2017:s Golvet i köket. Det är så många känslostormar i melodierna, och det är så mycket melodramatik i texterna, men det svider så underbart.

Nu återvänder Karakou med singeln Nästan ingenting som följer samma emotionella tematik, men som låter mer finslipat och fokuserat än någonsin förut. Med sig har de Nadja Evelina på gästsång, och när hon tillsammans med sångaren Sebastian Järpehag sjunger refrängmelodierna är det som om hjärtsträngarna är på väg att brista. Det ackompanjeras av pricksäkra ackordföljder och en produktion av storskivbolagsklass, som borde garantera dem entré på scener av arenastorlek. Från helikopter-gitarrerna i de första sekunderna till låtens antemiska outro har Karakou levererat en fullfjädrad popbanger, som sent kommer att glömmas bort.

Sebastian Järpehag bjuder också på en historia om låten:

2017, en dåvarande kollega som vanligtvis inte var känd för sin goda musiksmak visade upp Nadja Evelinas musik under perioden vi i Karakou just släppt vår singel Golvet i köket. När jag kom till studion och skulle visa Anton [Järpehag] mitt nya musikfynd (hennes låt Ni två) fick Karakou ett meddelande på insta under tiden vi lyssnade. Det var från Nadja som skrev att hon satt och lyssnade på Golvet i köket precis då och tyckte den var fet. Det var lite overkligt men vi svarade då: ’Vi sitter ju och lyssnar på din musik just nu och den är fet!’ Sen sågs vi på Nadjas releasefest och några veckor senare kom hon till Uppsala och vi gjorde klart denna låt tillsammans. Sen tog det nästan två år innan vi lyckades få klart den redo för släpp. Kanske lite passande med tanke på första raderna i låten – ’det blir aldrig som vi säger att det ska bli, det som skulle gå så fort tar så mycket tid’. Outrot i låten är en homage till bandet [ingenting] (deras låt På drift i synnerhet) och till Moto Boys oooh-anden från sin första skiva.