Den långa väntan är äntligen över. Nästan åtta år efter Testing är A$AP Rocky tillbaka med sitt fjärde studioalbum Don’t Be Dumb – ett projekt som redan innan release hunnit bli både mytomspunnet och historiskt. Mest förhandssparade hiphop-albumet på Spotify, enorma vinylsiffror och ett massivt hype-maskineri bakom sig. Frågan är bara: räcker det hela vägen?
Svaret är: nästan.
Rocky har aldrig varit en artist som stressar fram musik, och det märks. Don’t Be Dumb är ett ambitiöst, ofta inspirerat album där punk, alternativ hiphop, soul, jazz och syntar vävs ihop till något som tydligt är Rocky doing Rocky. Det är ett album som hellre tar risker än följer trender, och det ska han ha full respekt för.
Produktionen är genomgående påkostad och stundtals briljant. Gästlistan är galen på pappret – Tyler, The Creator, Brent Faiyaz, Thundercat, Gorillaz, Jon Batiste, Danny Elfman med flera – och bidrar till ett ljudlandskap som känns både filmiskt och oförutsägbart. Att Tim Burton dessutom står bakom omslaget förstärker känslan av att Don’t Be Dumb är tänkt som mer än bara ett album. Det är ett konstprojekt.
Men just där uppstår också problemet.
Trots alla starka idéer, snygga koncept och tydliga visioner känns albumet ibland mer intressant än engagerande. Efter åtta års väntan hade man kanske hoppats på ett tydligare emotionellt nedslag eller fler ögonblick som verkligen fastnar. Det är bra, ofta väldigt bra – men sällan helt oförglömligt.
Rocky är som bäst när han släpper garden och låter perspektiven skifta. För mig är albumets starkaste spår “Flow”, “STFU” och “SWAT TEAM”. Här känns Rocky fokuserad, närvarande och kreativ på ett sätt som öppnar nya dörrar för lyssnaren. Det är låtar som lämnar något kvar efteråt, både musikaliskt och mentalt.
I övrigt finns det flera snygga stunder, men också passager där albumet tappar lite momentum. De 17 spåren hade med fördel kunnat tajtas till, särskilt när vissa idéer känns mer som stämningar än fullständigt utvecklade låtar.
Don’t Be Dumb är ett starkt, modigt och välproducerat album som visar varför A$AP Rocky fortfarande är en av hiphopens mest intressanta röster. Det är skönt att ha honom tillbaka, och ambitionen går inte att ifrågasätta. Men trots hypen, väntan och de skyhöga förväntningarna så når det inte riktigt hela vägen fram för mig.
En stark 6/10 – med flera höjdpunkter, men utan den där fullträffen som hade gjort väntan helt värd det.