Claude VonStroke: “Det största misstaget är att försöka vara någon annan”

När Claude VonStroke kliver in i DJ-båset på Panorama Bar i Berlin är det med över två decennier av inflytande inom house och tech house i ryggen. Bakom honom finns inte bara en lång karriär som producent och DJ utan också skapandet av Dirtybird, ett av de mest distinkta varumärkena inom elektronisk musik i Nordamerika.

Vi fick en pratstund innan hans set i Berlin där han reflekterade över karriären, den kreativa omstarten och varför han valt bort delar av den moderna klubbscenen.

En karriär definierad av avgörande beslut

För Claude VonStroke började allt på allvar med en låt, men det var ett senare beslut som verkligen förändrade allt.

– Den första är “Deep Throat” från 2005, min allra första release. Den låten började leva sitt eget liv, Richie Hawtin pushade den men han kom från samma plats som jag så jag förstod inte riktigt vad det betydde i början. Plötsligt får jag mejl från hela världen om att komma och spela och jag är inte ens särskilt bra DJ vid den tidpunkten. Men den verkliga vändpunkten var 2012 när jag bestämde mig för att lägga ner mitt sublabel Mothership och gå all-in på att ta över Nordamerika med Dirtybird. Ingen gjorde det vi gjorde då som label, ett Campout-festival, en BBQ-dagfestserie, klubbkvällar, surrealistisk konst och kläder. Vi var ett av de första riktiga varumärkena i Nordamerika.

Dirtybird utvecklades snabbt från ett skivbolag till ett helt universum av events, estetik och community långt innan det blev standard att tänka så.

Ett steg bort och tillbaka till kärnan

Efter att ha sålt Dirtybird till Empire 2022 stod han plötsligt utan den struktur som präglat stora delar av hans liv.

– När du driver ett skivbolag, managerar artister, arrangerar festivaler och jobbar med kläder då är du i princip en vd som också DJ:ar på helgerna. Jag gjorde knappt någon musik alls och därför sålde vi allt till Empire 2022. Först visste jag inte vad jag skulle göra med mig själv. Sedan började jag lyssna igen på det som fick mig att bli förälskad från början, Playhouse, Pokerflat och Planet E, och jag kom ihåg att jag var en musikälskare innan allt affärstänk. Det nya albumet Wrong Number är det djupa, udda, lite skeva soundet jag älskar. Det är jag som jagar alla mina imperfekta idéer och inte bryr mig om de är kommersiellt gångbara.

Resultatet är en tydlig kursändring mot något mer personligt.

Vibes över pengar

Den nya fasen handlar inte bara om musik utan också om sammanhang.

– Jag kom till en punkt i Nordamerika där jag frågade mig själv, vill jag ens vara här ikväll. Kommersialiseringen av scenen har gjort stor skada på dess själ. Så när jag kom tillbaka sa jag till mig själv, bara rätt rum, bara rätt anledningar. Intima kvällar i Berlin, Tokyo, Oslo och New York, riktiga undergroundställen och gratisevent. Inget mer att göra saker bara för att de betalar bra. Vibes före pengar.

Balansen mellan det skeva och det funktionella

Trots sin lekfulla stil har Claude VonStroke alltid haft en stark känsla för vad som fungerar på dansgolvet.

– Funktionaliteten på dansgolvet kommer från år av att stå bakom en mixer och observera. Den kunskapen sitter bara i mig nu. Så jag kan göra något genuint konstigt som ändå fungerar, mest tack vare erfarenhet. Det enda jag bryr mig om i studion är om groovet är bra och om idén fungerar. Jag kämpar hela tiden med att inte överarbeta saker så en bra dag för mig är en redigeringssession där jag skalar ner en låt till dess kärna och tar bort allt överflöd.

Intimitet framför spektakel

Efter att ha spelat på allt från små klubbar till enorma festivaler är det tydligt vad som lockar mest idag.

– Små rum. Mörka rum. Rum där folk är där specifikt för musiken. Jag älskar en klubb med plats för 300 där ljudsystemet är otroligt och ingen står med mobilen. Jag har spelat för 50 000 personer men alla de bästa seten är intima. Jag är inte inne på kärnvapenexplosioner och 100 meter LED-skärmar, jag förstår varför det är kul men jag behöver inte vara där.

Att våga vara sig själv

Att spela i Berlin innebär också en viss press, inte minst på Panorama Bar.

– Jag har mitt eget sound och jag har lärt mig att när jag tvekar ska jag luta mig in i det som är unikt med mig. Då vet jag åtminstone om folk gillar det eller inte. Alternativet är att spela ett set som inte riktigt är jag bara för att passa in lite bättre i tre timmar. Det är dumt. Jag ska inte ljuga, när jag går in på Panorama Bar och de spelar superpercussiv bongo house utan melodier och det är stenhårt, då blir jag fortfarande nervös. Men jag vet också att det största misstaget jag kan göra är att försöka vara någon jag inte är. Så jag seglar mitt skepp och går under med det om det sjunker.

Det som saknas

Trots att scenen förändrats mycket finns det en sak han saknar.

– Det som alltid exciterar mig är ny musik. Soundet jag spelar är inte nödvändigtvis inne just nu så jag måste verkligen leta efter tracks att spela. Jag älskar att hitta nya producenter.

– Vad som saknas är tålamod.

Missförstådd image

En mer lekfull sida av Dirtybird har ibland färgat bilden av honom.

– Jag tror att en del av de mer goofy grejerna vi gjorde på våra campout-festivaler och på några låtar spreds så mycket att folk kanske tror att jag är en lite tramsig DJ. Men det är väldigt långt från sanningen. Jag bryr mig djupt om musik och även om jag har några roliga låtar över 20 år så har jag också ett väldigt djupt, seriöst och distinkt sound som du inte kommer höra någon annanstans. Jag kan lova dig att du inte kommer höra det set jag spelar från någon annan människa i Skandinavien eller Europa. Om du gillar unika grooves och sexig, smutsig house, kom till klubben.

Ett budskap till publiken

– Bra musik. Du förväntar dig något av mig och jag kommer leverera det, men jag förväntar mig också något av dig. Var villig att dansa och lyssna på musik du inte känner till. Jag har gjort det här länge men jag förtjänar det fortfarande varje kväll. Kom med öppna öron. Kom för att ha kul med dina vänner. Kom och säg hej till mig. Och om något låter lite fel, då är det en bra sak.