Live
Darkside
Way Out West, 7/8 – 2014
Publicerad: 8 augusti 2014 av Martin Kørra
Linnétältet fylls till bredden av atmosfärisk rök när Darkside kliver på. All fotografering är strängt förbjuden och den mörka ljudbilden bandet sitter på bildar tillsammans Dave Harringtons välsittande kavaj en otroligt stilig helhet. Efter att Darkside grundades 2011 filade de på debutalbumet i två år. Resultatet blev ett av förra årets bästa album. Nicolas Jaars kyligt elektroniska musik sammansvärjdes med Dave Harringtons svängande gitarr och plötsligt hade något extraordinärt skapats.
En av grundidéerna under musikhuven är hur otroligt många byggblock som är del av deras arrangemang. Ofta låter de sin musik växa i flera minuter innan det enda som återstår är en kakofoni av ljud – och någonstans därinne en basslinga med häpnadsväckande swagger. Det är melankoliskt, dansbart och alltid belönande monotont. Det är svårt att inte sluta ögonen och helt låta sig hänföras medan byggblocken adderas, ett efter ett.
Det atmosfäriska i deras musik blandades på skivan med det poppiga i att inkludera sång. Där var den en utmärkt motpol och gjorde skivan mer inbjudande. I livemiljö blir den en aning kulisstörande. Efter att ha förlorat grepp om tid trodde jag att de medvetet valt att utesluta sången ur Paper Trails, men Nicolas Jaar greppade snart tag om mikrofonen. De där slutna ögonen började kisa en aning, men när publiken började klappa takten spärrades de upp i ett chockvaket tillstånd. Nicolas Jaar sysslar inte med sånt.
Att Darkside är ett band som mår allra bäst av att spela i mörker är en sanning som döljer sig redan i bandnamnet. Trots att solen ännu inte hunnit gå ner klockan 20.30 under torsdagskvällen erövras Linnétältet helt och hållet av Darksides rökmaskiner och det är få, om några, ljusstrålar som letar sig in i den kompatka rökdjungeln. När till sist ”thank you” yttras (de enda ord som sägs under spelningen så när som på ett ”one more song”) är det uppenbart att någon form av förtrollning brutits. Jag skakar av mig känslan och går ut och möter solnedgången, trots att det varit becksvart i över en timme.