Det har hänt igen: visan avvisas, och fyra poliser kommer

Om en gitarr kräver mer av staten än ett rån gör.

Det har hänt igen. William Sundman Sääf har åter avvisats från tunnelbanan, och klippet har spridits snabbt. I det syns en vissångare med gitarren ännu i fodralet, omgiven av ordningsvakter och fyra poliser. Enligt William själv handlade det om upp emot tio ordningsvakter, och SL ska ha låtit tåg passera stationen utan att stanna. De detaljerna är hans egen beskrivning och inte bekräftade av SL eller polisen. Men klippet med fyra poliser finns på William Sundman Sääfs facebooksida, och det räcker för att ställa frågan: vad är det vi prioriterar?

Det här är inget engångsfall. Enligt Aftonbladet blev William avvisad från en vagn i Mörby centrum på påskafton, innan han hade börjat spela. SVT rapporterade i april om ett klipp där ordningsvakter ber honom lämna tunnelbanan, och Sveriges Radio har skrivit att SL vid flera tillfällen avvisat honom med hänvisning till ordningsreglerna. Hans eget svar har varit att han inte tänker sluta. SL:s svar har varit att tunnelbanan inte är en fri scen. Det är en regel, och regler får finnas. Men en regel säger inget om hur mycket av samhällets resurser som ska läggas på att upprätthålla den.

Prioriteringen är frågan. Den som har anmält ett inbrott eller blivit rånad vet hur det brukar se ut. Det kan gå månader, ibland över ett år, innan någon hör av sig, och då är spåren borta och möjligheten att göra något är förbi. Polisen har själv talat om resursbrist i många år. Då blir det anmärkningsvärt när ett ärende där ingen är skadad, ingen hotas och ingen egendom försvinner leder till en snabb insats med flera poliser på plats.

Det betyder inte att poliserna är fel personer på fel plats. De gör det de ombeds göra. Frågan gäller de rutiner och den ledning som avgör vad som räknas som en ordningsstörning, och varför en spelande trubadur väger tyngre i en prioriteringslista än en stulen cykel eller ett inbrott i någons hem.

SL har ett eget ansvar. Bolaget kan välja att visa tolerans, införa ett tillståndssystem eller peka ut platser där spelande är tillåtet, som många storstäder gör. I stället har SL valt att avvisa en artist som många resenärer uppskattar och som enligt TV4:s reportage mest har mötts av glädje eller likgiltighet. Under tiden har hans framträdanden gett Stockholms tunnelbana mer positiv uppmärksamhet än många marknadsföringskampanjer. Han har gått från tunnelbanan till utsålda konserter på Södra Teatern och Stora Teatern, och i januari väntar Cirkus.

Kostnaden syns inte i klippet. Varje ordningsvakt och polis som står på en perrong kostar pengar, och varje minut de ägnar åt en visa är en minut de inte ägnar åt något annat. Skattebetalare och SL-resenärer har rätt att få veta vad insatsen kostade och vad den ledde till.

Därför borde polisen och SL svara på några enkla frågor. Vem begärde polisinsatsen och på vilket underlag? Vilken prioritet fick ärendet? Hur lång var svarstiden jämfört med en inbrottsanmälan samma dag? Och finns det någon plan för att hantera gatumusik på ett sätt som inte kräver en hel patrull?

Så länge de svaren uteblir är det rimligt att många tycker att prioriteringarna är fel.